Psaltaren 44
1 En undervisning Korah barnas, till att föresjunga. Gud, vi hafve med våra öron hört, våre fäder hafva det förtäljt oss, hvad du i deras dagar gjort hafver fordom.
“For the leader of the music. A psalm of the sons of Korah.” O God! we have heard with our ears, Our fathers have told us, What deeds thou didst in their days, In the days of old.
2 Du hafver med dine hand fördrifvit Hedningarna; men dem hafver du insatt. Du hafver förderfvat folken; men dem hafver du utvidgat.
With thine own hand didst thou drive out the nations, And plant our fathers; Thou didst destroy the nations, And cause our fathers to flourish.
3 Ty de hafva icke intagit landet genom sitt svärd, och deras arm halp dem intet; utan din högra hand, din arm och ditt ansigtes ljus; ty du hade ett behag till dem.
For not by their own swords did they gain possession of the land, Nor did their own arms give them victory; But thy right hand, and thine arm, and the light of thy countenance; For thou didst favor them!
4 Gud, du äst den samme min Konung, som Jacob hjelp tillsäger.
Thou art my king, O God! O send deliverance to Jacob!
5 Igenom dig skole vi nederslå våra fiendar. I ditt Namn vilje vi undertrampa dem som sig emot oss sätta.
Through thee we may cast down our enemies; Through thy name we may trample upon our adversaries!
6 Ty Jag förlåter mig icke uppå min båga, och mitt svärd kan intet hjelpa mig;
I trust not in my bow, Nor can my sword save me.
7 Utan du hjelper oss ifrå våra fiendar, och gör dem till skam, som hata oss.
But it is thou only who savest us from our enemies, And puttest to shame those who hate us!
8 Vi vilje dagliga berömma oss af Gudi, och tacka dino Namne evinnerliga. (Sela)
In God will we glory continually; Yea, we will praise thy name for ever! (Pause)
9 Hvi bortdrifver du då nu oss, och låter oss till skam varda; och drager icke ut i vårom här?
Yet now thou hast cast us off, and put us to shame; Thou goest not forth with our armies.
10 Du låter oss fly för våra fiendar, att de, som oss hata, skola beröfva oss.
Thou makest us turn back from the enemy, And they who hate us make our goods their prey.
11 Du låter uppäta oss såsom får, och förströr oss ibland Hedningarna.
Thou makest us like sheep destined for food, And scatterest us among the nations.
12 Du säljer ditt folk förgäfves, och tager der intet före.
Thou sellest thy people for nought, And increasest not thy wealth by their price.
13 Du gör oss till smälek vårom grannom; till spott och hån dem som omkring oss äro.
Thou makest us a reproach to our neighbors, A scorn and a derision to those who are around us.
14 Du gör oss till ett ordspråk ibland Hedningarna, och att folken rista hufvudet öfver oss.
Thou makest us a byword among the nations, And causest the people to shake their heads at us.
15 Dagliga är min smälek för mig, och mitt ansigte är fullt med skam;
My ignominy is continually before me, And shame covereth my face,
16 Att jag måste de försmädare och lastare höra, och fienderna och de hämndgiruga se.
On account of the voice of the scoffer and the reviler, And on account of the enemy and the avenger.
17 Allt detta är öfver oss kommet, och vi hafve dock intet förgätit dig, eller otroliga i ditt förbund handlat.
All this hath come upon us; Yet have we not forgotten thee, Nor have we been false to thy covenant.
18 Vårt hjerta är icke affallet, eller vår gång viken ifrå din väg;
Our hearts, have not wandered from thee, Nor have our feet gone out of thy path;
19 Att du så sönderslår oss ibland drakar, och öfvertäcker oss med mörker.
Though thou hast crushed us in a land of jackals, And covered us with thick darkness.
20 Om vi vår Guds Namn förgätit hade, och våra händer upplyft till en främmande Gud;
If we had forgotten the name of our God, Or stretched forth our hands to a strange God,
21 Det kunde Gud väl finna. Nu känner han ju vår hjertans grund.
Surely God would search it out; For he knoweth the secrets of the heart.
22 Ty vi varde ju dagliga för dina skull dräpne, och äro räknade såsom slagtefår.
But for thy sake we are killed all the day; We are counted as sheep for the slaughter.
23 Uppväck dig, Herre; hvi sofver du? Vaka upp, och bortdrif oss icke med allo.
Awake! why sleepest thou, O Lord? Arise! cast us not off for ever!
24 Hvi fördöljer du ditt ansigte; och förgäter vårt elände och tvång?
Wherefore dost thou hide thy face, And forget our affliction and oppression?
25 Ty vår själ är nederböjd till jordena; vår buk låder vid jordena.
Our soul is bowed down to the dust; Our body cleaveth to the earth.
26 Statt upp, hjelp oss, och förlös oss, för dina godhets skull.
Arise, O thou, our strength! And deliver us, for thy mercy's sake!
