Psaltaren 44
1 En undervisning Korah barnas, till att föresjunga. Gud, vi hafve med våra öron hört, våre fäder hafva det förtäljt oss, hvad du i deras dagar gjort hafver fordom.
We have heard with our ears, O Elohim, our fathers have told us, what work thou didst in their days, in the times of old.
2 Du hafver med dine hand fördrifvit Hedningarna; men dem hafver du insatt. Du hafver förderfvat folken; men dem hafver du utvidgat.
How thou didst drive out the heathen with thy hand, and plantedst them; how thou didst afflict the people, and cast them out.
3 Ty de hafva icke intagit landet genom sitt svärd, och deras arm halp dem intet; utan din högra hand, din arm och ditt ansigtes ljus; ty du hade ett behag till dem.
For they got not the land in possession by their own sword, neither did their own arm save them: but thy right hand, and thine arm, and the light of thy countenance, because thou hadst a favour unto them.
4 Gud, du äst den samme min Konung, som Jacob hjelp tillsäger.
Thou art my King, O Elohim: command deliverances for Jacob.
5 Igenom dig skole vi nederslå våra fiendar. I ditt Namn vilje vi undertrampa dem som sig emot oss sätta.
Through thee will we push down our enemies: through thy name will we tread them under that rise up against us.
6 Ty Jag förlåter mig icke uppå min båga, och mitt svärd kan intet hjelpa mig;
For I will not trust in my bow, neither shall my sword save me.
7 Utan du hjelper oss ifrå våra fiendar, och gör dem till skam, som hata oss.
But thou hast saved us from our enemies, and hast put them to shame that hated us.
8 Vi vilje dagliga berömma oss af Gudi, och tacka dino Namne evinnerliga. (Sela)
In Elohim we boast all the day long, and praise thy name for ever. (Selah)
9 Hvi bortdrifver du då nu oss, och låter oss till skam varda; och drager icke ut i vårom här?
But thou hast cast off, and put us to shame; and goest not forth with our armies.
10 Du låter oss fly för våra fiendar, att de, som oss hata, skola beröfva oss.
Thou makest us to turn back from the enemy: and they which hate us spoil for themselves.
11 Du låter uppäta oss såsom får, och förströr oss ibland Hedningarna.
Thou hast given us like sheep appointed for meat; and hast scattered us among the heathen.
12 Du säljer ditt folk förgäfves, och tager der intet före.
Thou sellest thy people for nought, and dost not increase thy wealth by their price.
13 Du gör oss till smälek vårom grannom; till spott och hån dem som omkring oss äro.
Thou makest us a reproach to our neighbours, a scorn and a derision to them that are round about us.
14 Du gör oss till ett ordspråk ibland Hedningarna, och att folken rista hufvudet öfver oss.
Thou makest us a byword among the heathen, a shaking of the head among the people.
15 Dagliga är min smälek för mig, och mitt ansigte är fullt med skam;
My confusion is continually before me, and the shame of my face hath covered me,
16 Att jag måste de försmädare och lastare höra, och fienderna och de hämndgiruga se.
For the voice of him that reproacheth and blasphemeth; by reason of the enemy and avenger.
17 Allt detta är öfver oss kommet, och vi hafve dock intet förgätit dig, eller otroliga i ditt förbund handlat.
All this is come upon us; yet have we not forgotten thee, neither have we dealt falsely in thy covenant.
18 Vårt hjerta är icke affallet, eller vår gång viken ifrå din väg;
Our heart is not turned back, neither have our steps declined from thy way;
19 Att du så sönderslår oss ibland drakar, och öfvertäcker oss med mörker.
Though thou hast sore broken us in the place of dragons, and covered us with the shadow of death.
20 Om vi vår Guds Namn förgätit hade, och våra händer upplyft till en främmande Gud;
If we have forgotten the name of our Elohim, or stretched out our hands to a strange el;
21 Det kunde Gud väl finna. Nu känner han ju vår hjertans grund.
Shall not Elohim search this out? for he knoweth the secrets of the heart.
22 Ty vi varde ju dagliga för dina skull dräpne, och äro räknade såsom slagtefår.
Yea, for thy sake are we killed all the day long; we are counted as sheep for the slaughter.
23 Uppväck dig, Herre; hvi sofver du? Vaka upp, och bortdrif oss icke med allo.
Awake, why sleepest thou, O YHWH? arise, cast us not off for ever.
24 Hvi fördöljer du ditt ansigte; och förgäter vårt elände och tvång?
Wherefore hidest thou thy face, and forgettest our affliction and our oppression?
25 Ty vår själ är nederböjd till jordena; vår buk låder vid jordena.
For our soul is bowed down to the dust: our belly cleaveth unto the earth.
26 Statt upp, hjelp oss, och förlös oss, för dina godhets skull.
Arise for our help, and redeem us for thy mercies' sake.
