Psaltaren 44
1 En undervisning Korah barnas, till att föresjunga. Gud, vi hafve med våra öron hört, våre fäder hafva det förtäljt oss, hvad du i deras dagar gjort hafver fordom.
Unto the end. To the sons of Korah, toward understanding. We have heard, O God, with our own ears. Our fathers have announced to us the work that you wrought in their days and in the days of antiquity.
2 Du hafver med dine hand fördrifvit Hedningarna; men dem hafver du insatt. Du hafver förderfvat folken; men dem hafver du utvidgat.
Your hand dispersed the Gentiles, and you transplanted them. You afflicted a people, and you expelled them.
3 Ty de hafva icke intagit landet genom sitt svärd, och deras arm halp dem intet; utan din högra hand, din arm och ditt ansigtes ljus; ty du hade ett behag till dem.
For they did not take possession of the land by their sword, and their own arm did not save them. But your right hand and your arm, and the light of your countenance did so, because you were pleased with them.
4 Gud, du äst den samme min Konung, som Jacob hjelp tillsäger.
You yourself are my king and my God, who commands the salvation of Jacob.
5 Igenom dig skole vi nederslå våra fiendar. I ditt Namn vilje vi undertrampa dem som sig emot oss sätta.
With you, we will brandish a horn before our enemies; and in your name, we will spurn those rising up against us.
6 Ty Jag förlåter mig icke uppå min båga, och mitt svärd kan intet hjelpa mig;
For I will not hope in my bow, and my sword will not save me.
7 Utan du hjelper oss ifrå våra fiendar, och gör dem till skam, som hata oss.
For you have saved us from those who afflict us, and you have bewildered those who hate us.
8 Vi vilje dagliga berömma oss af Gudi, och tacka dino Namne evinnerliga. (Sela)
In God, we will give praise all day long; and in your name, we will confess forever.
9 Hvi bortdrifver du då nu oss, och låter oss till skam varda; och drager icke ut i vårom här?
But now, you have rejected and bewildered us, and you will not go forth with our armies, O God.
10 Du låter oss fly för våra fiendar, att de, som oss hata, skola beröfva oss.
You have turned our back to our enemies, and those who hated us have plundered for themselves.
11 Du låter uppäta oss såsom får, och förströr oss ibland Hedningarna.
You have given us over like sheep for food. You have scattered us among the Gentiles.
12 Du säljer ditt folk förgäfves, och tager der intet före.
You have sold your people without a price, and no great number was exchanged for them.
13 Du gör oss till smälek vårom grannom; till spott och hån dem som omkring oss äro.
You have set us as a disgrace to our neighbors, a scoff and a derision to those who are around us.
14 Du gör oss till ett ordspråk ibland Hedningarna, och att folken rista hufvudet öfver oss.
You have set us as a parable among the Gentiles, a shaking of the head among the peoples.
15 Dagliga är min smälek för mig, och mitt ansigte är fullt med skam;
All day long my shame is before me, and the confusion of my face has covered me,
16 Att jag måste de försmädare och lastare höra, och fienderna och de hämndgiruga se.
before the voice of the reproacher and the commentator, before the face of the adversary and the pursuer.
17 Allt detta är öfver oss kommet, och vi hafve dock intet förgätit dig, eller otroliga i ditt förbund handlat.
All these things have come upon us, yet we have not forgotten you, and we have not acted unjustly in your covenant.
18 Vårt hjerta är icke affallet, eller vår gång viken ifrå din väg;
And our heart has not turned back. And you have not diverted our steps from your way.
19 Att du så sönderslår oss ibland drakar, och öfvertäcker oss med mörker.
For you humbled us in a place of affliction, and the shadow of death has covered us.
20 Om vi vår Guds Namn förgätit hade, och våra händer upplyft till en främmande Gud;
If we have forgotten the name of our God, and if we have extended our hands to a foreign god,
21 Det kunde Gud väl finna. Nu känner han ju vår hjertans grund.
will not God find this out? For he knows the secrets of the heart.
22 Ty vi varde ju dagliga för dina skull dräpne, och äro räknade såsom slagtefår.
For, because of you, we are being killed all day long. We are considered as sheep for the slaughter.
23 Uppväck dig, Herre; hvi sofver du? Vaka upp, och bortdrif oss icke med allo.
Rise up. Why do you fall asleep, O Lord? Rise up, and do not reject us in the end.
24 Hvi fördöljer du ditt ansigte; och förgäter vårt elände och tvång?
Why do you turn your face away, and why do you forget our needfulness and our tribulation?
25 Ty vår själ är nederböjd till jordena; vår buk låder vid jordena.
For our soul has been humbled into the dust. Our belly has been bound to the earth.
26 Statt upp, hjelp oss, och förlös oss, för dina godhets skull.
Rise up, O Lord. Help us and redeem us, because of your name.
