Psaltaren 44

1 En undervisning Korah barnas, till att föresjunga. Gud, vi hafve med våra öron hört, våre fäder hafva det förtäljt oss, hvad du i deras dagar gjort hafver fordom.

Til Sangmesteren. Af Koras Sønner. En Maskil.

2 Du hafver med dine hand fördrifvit Hedningarna; men dem hafver du insatt. Du hafver förderfvat folken; men dem hafver du utvidgat.

Gud, vi har hørt det med egne Ører, vore Fædre har fortalt os derom; du øved en Daad i deres Dage, i Fortids Dage med din Haand;

3 Ty de hafva icke intagit landet genom sitt svärd, och deras arm halp dem intet; utan din högra hand, din arm och ditt ansigtes ljus; ty du hade ett behag till dem.

Folk drev du bort, men plantede hine, Folkeslag knuste du, men dem lod du brede sig;

4 Gud, du äst den samme min Konung, som Jacob hjelp tillsäger.

thi de fik ej Landet i Eje med Sværdet, det var ej deres Arm, der gav dem Sejr, men det var din højre, din Arm og dit Ansigts Lys, thi du havde dem kær.

5 Igenom dig skole vi nederslå våra fiendar. I ditt Namn vilje vi undertrampa dem som sig emot oss sätta.

Du, du er min Konge, min Gud, som sender Jakob Sejr.

6 Ty Jag förlåter mig icke uppå min båga, och mitt svärd kan intet hjelpa mig;

Ved dig nedstøder vi Fjenden, Modstanderne træder vi ned i dit Navn;

7 Utan du hjelper oss ifrå våra fiendar, och gör dem till skam, som hata oss.

thi ej paa min Bue stoler jeg, mit Sværd kan ikke give mig Sejr;

8 Vi vilje dagliga berömma oss af Gudi, och tacka dino Namne evinnerliga. (Sela)

men du gav os Sejr over Fjenden, du lod vore Avindsmænd blive til Skamme.

9 Hvi bortdrifver du då nu oss, och låter oss till skam varda; och drager icke ut i vårom här?

Vi roser os altid af Gud, dit Navn vil vi love for evigt. (Sela)

10 Du låter oss fly för våra fiendar, att de, som oss hata, skola beröfva oss.

Dog har du forstødt os, gjort os til Spot, du drager ej med vore Hære;

11 Du låter uppäta oss såsom får, och förströr oss ibland Hedningarna.

du lader os vige for Fjenden, vore Avindsmænd tager sig Bytte;

12 Du säljer ditt folk förgäfves, och tager der intet före.

du har givet os hen som Slagtekvæg, og strøet os ud mellem Folkene,

13 Du gör oss till smälek vårom grannom; till spott och hån dem som omkring oss äro.

dit Folk har du solgt til Spotpris, vandt ikke Rigdom ved Salget.

14 Du gör oss till ett ordspråk ibland Hedningarna, och att folken rista hufvudet öfver oss.

Til Haan for Naboer gør du os, til Spot og Spe for Grander,

15 Dagliga är min smälek för mig, och mitt ansigte är fullt med skam;

du gør os til Mundheld blandt Folkene, lader Folkeslagene ryste paa Hovedet ad os.

16 Att jag måste de försmädare och lastare höra, och fienderna och de hämndgiruga se.

Min Skændsel er mig altid i Tanke, og Skam bedækker mit Aasyn

17 Allt detta är öfver oss kommet, och vi hafve dock intet förgätit dig, eller otroliga i ditt förbund handlat.

for spottende, haanende Tale, for Fjendens og den hævngerriges Blikke.

18 Vårt hjerta är icke affallet, eller vår gång viken ifrå din väg;

Alt det kom over os, skønt vi glemte dig ikke, sveg ikke heller din Pagt!

19 Att du så sönderslår oss ibland drakar, och öfvertäcker oss med mörker.

Vort Hjerte veg ikke fra dig, vore Skridt forlod ej din Vej.

20 Om vi vår Guds Namn förgätit hade, och våra händer upplyft till en främmande Gud;

Dog knuste du os, hvor Sjakalerne bor, og indhylled os i Mørke.

21 Det kunde Gud väl finna. Nu känner han ju vår hjertans grund.

Havde vi glemt vor Guds Navn, bredt Hænderne ud mod en fremmed Gud,

22 Ty vi varde ju dagliga för dina skull dräpne, och äro räknade såsom slagtefår.

vilde Gud ej opspore det? Han kender jo Hjerternes Løndom —

23 Uppväck dig, Herre; hvi sofver du? Vaka upp, och bortdrif oss icke med allo.

nej, for din Skyld dræbes vi Dagen lang og regnes som Slagtekvæg!

24 Hvi fördöljer du ditt ansigte; och förgäter vårt elände och tvång?

Vaagn op, hvi sover du, Herre? Bliv vaagen, forstød ej for stedse!

25 Ty vår själ är nederböjd till jordena; vår buk låder vid jordena.

Hvorfor vil du skjule dit Aasyn, glemme vor Nød og Trængsel?

26 Statt upp, hjelp oss, och förlös oss, för dina godhets skull.

Thi vor Sjæl ligger bøjet i Støvet, vort Legeme klæber ved Jorden. Staa op og kom os til Hjælp, forløs os for din Miskundheds Skyld!