Psaltaren 43

1 Döm mig, Gud, och uträtta min sak emot det oheliga folk; och fräls mig ifrå de falska och onda menniskor.

‌ʻE ʻOtua, ke ke fakamaau au, ʻo langomakiʻi au telia ʻae puleʻanga angakovi: ke ke fakamoʻui au mei he tangata kākā mo taʻeangatonu.

2 Ty du äst, Gud, min starkhet; hvi bortdrifver du mig? Hvi låter du mig gå så sorgse, då min fiende tränger mig?

He ko koe ko e ʻOtua ʻo ʻeku mālohi: ko e hā ʻoku ke liʻaki ai au? Ko e hā ʻoku ou ʻalu mamahi pe ʻi he taʻomia ʻe he fili?

3 Sänd ditt ljus och dina sanning, att de leda mig, och föra mig till ditt helga berg, och till dina boning;

Ke ke fekau atu hoʻo maama mo hoʻo moʻoni: tuku ke na tataki au; tuku ke na ʻomi au ki ho moʻunga māʻoniʻoni, mo ho ngaahi fale fehikitaki.

4 Att jag ingår till Guds altare, till Gud, som min glädje och fröjd är, och tackar dig, Gud, på harpo, min Gud.

Ko ia te u toki ʻalu atu ki he feilaulauʻanga ʻoe ʻOtua, ki he ʻOtua ko hoku fiefiaʻanga lahi ʻaupito: ʻio, ʻi he haʻape te u fakamālō kiate koe, ʻE ʻOtua ko hoku ʻOtua.

5 Hvad bedröfvar du dig, min själ, och äst så orolig i mig? Hoppas uppå Gud; ty jag skall ännu tacka honom, att han mitt ansigtes hjelp och min Gud är.

Ko e hā ʻoku ke mapelu ai ki lalo, ʻE hoku laumālie? pea ko e hā ʻoku ke maveuveu ai ʻi loto ʻiate au? ʻAmanaki lelei ki he ʻOtua: he ko e moʻoni te u fakafetaʻi kiate ia, ʻaia ko e fakamoʻui ʻo hoku mata, mo hoku ʻOtua.