Psaltaren 42
1 En undervisning, Korah barnas, till att föresjunga. Såsom hjorten ropar efter friskt vatten, så ropar min själ, Gud, till dig.
Gode! ‘Dia’ gebo da hano anegagi manusa: hohogola ahoa amo defele Na da Di hogosa.
2 Min själ törster efter Gud, efter den lefvande Gud. När skall jag dertill komma, att jag måtte se Guds ansigte?
Esalusudafa Gode! Na Dima hanai da hano hanai defele gala. Na da habogala Dia midadi, Dima nodone sia: ne gadomusa: masa: bela: ?
3 Mine tårar äro min spis dag och natt, då man dagliga till mig säger: Hvar är nu din Gud?
Eso haga amola gasia huluane na da disa, amola na si hano da na ha: i manu agoane gala. Eso huluane nama ha lai dunu da nama amane adole ba: sa, “Dia Gode da habila: ?”
4 När jag nu derpå tänker, så utgjuter jag mitt hjerta vid mig sjelfvan; ty jag ville gerna gå med hopenom, och med dem vandra till Guds hus; med glädje och tacksägelse ibland hopen som högtid hålla.
Na da ni musa: hamoi amo dadawa: sea, na dogo da sesa. Na da Hina Gode Ea diasu ganodini masunusa: gilisi amo ilima madelale ili da na bisili oule ahoasu, amola amo gilisisu ilia da Godema hahawane gesami hehea: la amola wele sia: sa ahoasu.
5 Hvad bedröfvar du dig, min själ, och äst så orolig i mig? Hoppas uppå Gud; ty jag skall ännu tacka honom, att han hjelper mig med sitt ansigte.
Abuliba: le na da bagadewane da: i dioi ganabela: ? Abuliba: le na da na dogo ganodini bagadewane se nabawane dawa: sala: ? Na da dafawane hamoma: beyale dawa: su amo Godema fawane dawa: mu, amola na da bu enowane Ema nodone, “Na Gaga: su amola na Gode,” agoane sia: mu.
6 Min Gud, bedröfvad är min själ i mig; derföre tänker jag på dig, i det land vid Jordan, och Hermonim, på de litsla bergena.
Na da goeguda: mugululi misi. Amola na da na dogo ganodini bogomuwane se naba. Amaiba: le, na da na asigi dawa: su Godema bu sinidigili dawa: sa. E da nama se bagadedafa iasi. Bidi hamosu da hano heda: i defele nama gosa. Bidi hamosu da Hemone Goumi amola Misa Goumi amoga hano nawa: li mogosobe, Yodane Hano amoga gudu daha, amo defele, gugelebe agoane nama gole wesa.
7 Dine floder fräsa fast, så att ett djup brusar här, och ett djup der; alle dine vattuvågor och böljor utöfver mig.
8 Om dagen hafver Herren utlofvat sina godhet, och om nattene sjunger jag honom, och beder till mins lifs Gud.
Hina Gode da Ea mae fisili asigidafa hou amo esoga olelemu da defea. Amasea na da gasia Ema gesami hea: mu amola na esalusu ouligisu Gode, Ema sia: ne gadomu.
9 Jag säger till Gud, min klippa: Hvi hafver du förgätit mig? Hvi måste jag gå så sorgse, när min fiende mig tränger?
Na da na gaga: su Gode, Ema sia: sa, “Dia da abuliba: le na gogoleila: ? Nama ha lai gasa fi dunu da nama gebewane se iaha. Na da abuliba: le eso huluane se nabala: ?
10 Det är såsom ett mord i mina ben, att mine fiender skämma mig; då de dagliga till mig säga: Hvar är nu din Gud?
Ilia da nama gebewane odagia gadele sia: beba: le, na da gala: la sa: i dagoi ba: sa. Ilia da gebewane nama amane adole ba: lala, “Dia Gode da habila: ?”
11 Hvad bedröfvar du dig, min själ, och äst så orolig i mig? Hoppas uppå Gud; ty jag skall ännu tacka honom, att han mitt ansigtes hjelp och min Gud är.
Na da abuliba: le baligili da: i diobela: ? Na da abuliba: le dogo se nabawane esalabela: ? Na Godema dafawane hamoma: beyale dawa: mu. Na da bu enowane Ema nodone sia: mu. Bai E da na Gaga: sudafa amola na Godedafa.
