Psaltaren 41

1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Säll är den, som låter sig vårda; om den fattiga; honom skall Herren hjelpa i den onda tiden.

Ki he Takimuʻa, ko e Saame ʻa Tevita. ‌ʻOku monūʻia ia ʻaia ʻoku tokanga ki he masiva: ʻe fakamoʻui ia ʻe Sihova he ʻaho ʻoe kovi.

2 Herren skall bevara honom, och hålla honom i lifve, och låta honom gå väl på jordene, och icke gifva honom uti hans fiendars vilja.

‌ʻE tauhi ia ʻe Sihova, mo pule ke moʻui ia; pea te ne monūʻia ʻi māmani: pea ʻe ʻikai te ke tukuange ia ki he loto ʻo hono ngaahi fili.

3 Herren skall vederqvicka honom på hans sotesäng; du hjelper honom ifrån alla hans krankhet.

‌ʻE fakamālohi ia ʻe Sihova ʻi he tokotoʻanga fakamamahi: te ke ngaohi hono mohenga kotoa pē ʻi hono mahaki.

4 Jag sade: Herre, var mig nådelig; hela mina själ, ty jag hafver syndat emot dig.

Naʻaku pehē, “ʻE Sihova, ke ke ʻaloʻofa mai kiate au: fakamoʻui hoku laumālie; he kuo u fai angahala kiate koe.”

5 Mine ovänner talade ondt emot mig: När kan han dö, och hans namn förgås?

‌ʻOku lauʻikoviʻi au ʻe hoku ngaahi fili: ʻE mate ʻafē ia, pea ʻauha hono hingoa?

6 De komma till att skåda, och menat dock intet af hjertat; utan söka något, det de lasta måga, gå bort och förat ut.

Pea kapau ʻe haʻu ia ke vakai au, ʻoku ne lea loi: ʻoku tānaki ʻe hono loto kiate ia ʻae kovi; ʻoku ʻalu ia kituaʻā, ʻo fakahā ia.

7 Alle de som mig hata, tassla tillhopa emot mig, och tänka ondt öfver mig.

‌ʻOku fefanafanahi kiate au ʻakinautolu kotoa pē ʻoku fehiʻa kiate au: ʻoku nau fakakaukau kovi kiate au.

8 De hafva beslutit ett skalkastycke öfver mig: När han ligger, skall han intet uppstå igen.

‌ʻOku nau pehē, “ʻOku piki maʻu kiate ia ʻae mahaki kovi: pea ko ʻene tokoto ni ʻe ʻikai te ne toetuʻu hake mei ai.”

9 Och min vän, den jag mig betrodde, den mitt bröd åt, trampade mig under fötterna.

‌ʻIo, ko hoku kaumeʻa moʻoni, ʻaia naʻaku falala ki ai, ʻaia naʻa ne kai ʻi heʻeku mā, kuo hiki hake ʻe ia hono mui vaʻe kiate au.

10 Men du, Herre, var mig nådelig, och hjelp mig upp, så vill jag vedergälla dem.

Ka ko koe, ʻE Sihova, ke ke ʻaloʻofa kiate au, mo fokotuʻu hake au, pea te u totongi kiate kinautolu.

11 Derpå märker jag, att du ett behag till mig hafver, att min fiende icke skall glädja sig öfver mig.

‌ʻOku ou ʻilo ʻi he meʻa ni ʻoku ke finangalo lelei kiate au, koeʻuhi ʻoku ʻikai kalanga ʻi he fiefia ʻa hoku fili kiate au.

12 Men mig uppehåller du för mina fromhets skull, och ställer mig inför ditt ansigte evinnerliga.

Pea ko au, ʻoku ke poupou hake au ʻi heʻeku angatonu, pea te ke fokotuʻu au ʻi ho ʻao ʻo taʻengata.

13 Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån nu, allt intill evighet. Amen, Amen.

Fakafetaʻi kia Sihova ko e ʻOtua ʻo ʻIsileli, talu mei muʻa, ʻo taʻengata. ʻEmeni mo ʻEmeni.