Psaltaren 41

1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Säll är den, som låter sig vårda; om den fattiga; honom skall Herren hjelpa i den onda tiden.

Bemaventurado é aquelle que attende ao pobre; o Senhor o livrará no dia do mal.

2 Herren skall bevara honom, och hålla honom i lifve, och låta honom gå väl på jordene, och icke gifva honom uti hans fiendars vilja.

O Senhor o livrará, e o conservará em vida; será abençoado na terra, e tu não o entregarás á vontade de seus inimigos.

3 Herren skall vederqvicka honom på hans sotesäng; du hjelper honom ifrån alla hans krankhet.

O Senhor o sustentará no leito da enfermidade; tu farás toda a sua cama na doença.

4 Jag sade: Herre, var mig nådelig; hela mina själ, ty jag hafver syndat emot dig.

Dizia eu: Senhor, tem piedade de mim; sára a minha alma, porque pequei contra ti.

5 Mine ovänner talade ondt emot mig: När kan han dö, och hans namn förgås?

Os meus inimigos fallam mal de mim, dizendo: Quando morrerá elle, e perecerá o seu nome?

6 De komma till att skåda, och menat dock intet af hjertat; utan söka något, det de lasta måga, gå bort och förat ut.

E, se algum d'elles vem ver-me, falla coisas vãs; no seu coração amontoa a maldade; saindo para fóra, falla d'ella.

7 Alle de som mig hata, tassla tillhopa emot mig, och tänka ondt öfver mig.

Todos os que me aborrecem murmuram á uma contra mim; contra mim imaginam o mal, dizendo:

8 De hafva beslutit ett skalkastycke öfver mig: När han ligger, skall han intet uppstå igen.

Uma má doença se lhe tem apegado; e, agora que está deitado, não se levantará mais

9 Och min vän, den jag mig betrodde, den mitt bröd åt, trampade mig under fötterna.

Até o meu proprio amigo intimo, em quem eu tanto confiava, que comia do meu pão, levantou contra mim o seu calcanhar.

10 Men du, Herre, var mig nådelig, och hjelp mig upp, så vill jag vedergälla dem.

Porém tu, Senhor, tem piedade de mim, e levanta-me, para que eu lhes dê o pago.

11 Derpå märker jag, att du ett behag till mig hafver, att min fiende icke skall glädja sig öfver mig.

Por isto conheço eu que tu me favoreces: que o meu inimigo não triumpha de mim.

12 Men mig uppehåller du för mina fromhets skull, och ställer mig inför ditt ansigte evinnerliga.

Emquanto a mim, tu me sustentas na minha sinceridade, e me pozeste diante da tua face para sempre.

13 Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån nu, allt intill evighet. Amen, Amen.

Bemdito seja o Senhor Deus d'Israel, de seculo em seculo: Amen e Amen.