Psaltaren 41

1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Säll är den, som låter sig vårda; om den fattiga; honom skall Herren hjelpa i den onda tiden.

In finem, Psalmus ipsi David. Beatus qui intelligit super egenum, et pauperem: in die mala liberabit eum Dominus.

2 Herren skall bevara honom, och hålla honom i lifve, och låta honom gå väl på jordene, och icke gifva honom uti hans fiendars vilja.

Dominus conservet eum, et vivificet eum, et beatum faciat eum in terra: et non tradat eum in animam inimicorum eius.

3 Herren skall vederqvicka honom på hans sotesäng; du hjelper honom ifrån alla hans krankhet.

Dominus opem ferat illi super lectum doloris eius: universum stratum eius versasti in infirmitate eius.

4 Jag sade: Herre, var mig nådelig; hela mina själ, ty jag hafver syndat emot dig.

Ego dixi: Domine miserere mei: sana animam meam, quia peccavi tibi.

5 Mine ovänner talade ondt emot mig: När kan han dö, och hans namn förgås?

Inimici mei dixerunt mala mihi: Quando morietur, et peribit nomen eius?

6 De komma till att skåda, och menat dock intet af hjertat; utan söka något, det de lasta måga, gå bort och förat ut.

Et si ingrediebatur ut videret, vana loquebatur, cor eius congregavit iniquitatem sibi. Egrediebatur foras, et loquebatur

7 Alle de som mig hata, tassla tillhopa emot mig, och tänka ondt öfver mig.

in idipsum. Adversum me susurrabant omnes inimici mei: adversum me cogitabant mala mihi.

8 De hafva beslutit ett skalkastycke öfver mig: När han ligger, skall han intet uppstå igen.

Verbum iniquum constituerunt adversum me: Numquid qui dormit non adiiciet ut resurgat?

9 Och min vän, den jag mig betrodde, den mitt bröd åt, trampade mig under fötterna.

Etenim homo pacis meæ, in quo speravi: qui edebat panes meos, magnificavit super me supplantationem.

10 Men du, Herre, var mig nådelig, och hjelp mig upp, så vill jag vedergälla dem.

Tu autem Domine miserere mei, et resuscita me: et retribuam eis.

11 Derpå märker jag, att du ett behag till mig hafver, att min fiende icke skall glädja sig öfver mig.

In hoc cognovi quoniam voluisti me: quoniam non gaudebit inimicus meus super me.

12 Men mig uppehåller du för mina fromhets skull, och ställer mig inför ditt ansigte evinnerliga.

Me autem propter innocentiam suscepisti: et confirmasti me in conspectu tuo in æternum.

13 Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån nu, allt intill evighet. Amen, Amen.

Benedictus Dominus Deus Israel a sæculo, et usque in sæculum: fiat, fiat.