< Psaltaren 41 >
1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Säll är den, som låter sig vårda; om den fattiga; honom skall Herren hjelpa i den onda tiden.
Jusqu'à la Fin, Psaume de David. Heureux celui qui comprend le mendiant et le pauvre; aux jours mauvais Dieu le délivrera.
2 Herren skall bevara honom, och hålla honom i lifve, och låta honom gå väl på jordene, och icke gifva honom uti hans fiendars vilja.
Que le Seigneur le garde et le fasse vivre; qu'il lui donne la félicité sur la terre; qu'il ne le livre pas aux mains de ses ennemis.
3 Herren skall vederqvicka honom på hans sotesäng; du hjelper honom ifrån alla hans krankhet.
Que le Seigneur lui porte secours sur le lit de sa douleur, tu as remué toute sa couche en son infirmité.
4 Jag sade: Herre, var mig nådelig; hela mina själ, ty jag hafver syndat emot dig.
Pour moi, j'ai dit: Seigneur, aie pitié de moi, guéris mon âme; car j'ai péché contre toi.
5 Mine ovänner talade ondt emot mig: När kan han dö, och hans namn förgås?
Mes ennemis ont mal parlé contre moi: Quand mourra-t-il? quand périra son nom?
6 De komma till att skåda, och menat dock intet af hjertat; utan söka något, det de lasta måga, gå bort och förat ut.
Si l'un d'eux entrait pour me voir, son cœur parlait faussement; il amassait en lui-même son iniquité; il sortait, et il parlait avec d'autres.
7 Alle de som mig hata, tassla tillhopa emot mig, och tänka ondt öfver mig.
Tous mes ennemis chuchotaient contre moi; ils tramaient ma perte.
8 De hafva beslutit ett skalkastycke öfver mig: När han ligger, skall han intet uppstå igen.
Ils ont formé un dessein inique contre moi; mais celui qui est couché ne pourra-t-il ressusciter?
9 Och min vän, den jag mig betrodde, den mitt bröd åt, trampade mig under fötterna.
Car l'homme de ma paix, en qui j'avais espéré, celui qui mangeait mon pain, a levé fièrement son talon sur moi.
10 Men du, Herre, var mig nådelig, och hjelp mig upp, så vill jag vedergälla dem.
Mais toi, Seigneur, aie pitié de moi et ressuscite-moi, et je leur rendrai ce qu'ils méritent.
11 Derpå märker jag, att du ett behag till mig hafver, att min fiende icke skall glädja sig öfver mig.
En cela j'ai connu que tu m'as aimé; car mon ennemi ne se réjouira point de moi.
12 Men mig uppehåller du för mina fromhets skull, och ställer mig inför ditt ansigte evinnerliga.
Tu m'as protégé à cause de mon innocence; et tu m'as établi devant toi pour toujours.
13 Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån nu, allt intill evighet. Amen, Amen.
Béni soit le Seigneur, Dieu d'Israël, dans tous les siècles des siècles! Ainsi soit-il, ainsi soit-il!