Psaltaren 41
1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Säll är den, som låter sig vårda; om den fattiga; honom skall Herren hjelpa i den onda tiden.
For victorie, the song of Dauid. Blessid is he that vndurstondith `on a nedi man and pore; the Lord schal delyuere hym in the yuel dai.
2 Herren skall bevara honom, och hålla honom i lifve, och låta honom gå väl på jordene, och icke gifva honom uti hans fiendars vilja.
The Lord kepe hym, and quykene hym, and make hym blesful in the lond; and bitake not hym in to the wille of his enemyes.
3 Herren skall vederqvicka honom på hans sotesäng; du hjelper honom ifrån alla hans krankhet.
The Lord bere help to hym on the bed of his sorewe; thou hast ofte turned al his bed stre in his sijknesse.
4 Jag sade: Herre, var mig nådelig; hela mina själ, ty jag hafver syndat emot dig.
I seide, Lord, haue thou mercy on me; heele thou my soule, for Y synnede ayens thee.
5 Mine ovänner talade ondt emot mig: När kan han dö, och hans namn förgås?
Myn enemyes seiden yuels to me; Whanne schal he die, and his name schal perische?
6 De komma till att skåda, och menat dock intet af hjertat; utan söka något, det de lasta måga, gå bort och förat ut.
And if he entride for to se, he spak veyn thingis; his herte gaderide wickidnesse to hym silf.
7 Alle de som mig hata, tassla tillhopa emot mig, och tänka ondt öfver mig.
He yede with out forth; and spak to the same thing. Alle myn enemyes bacbitiden pryuyli ayens me; ayens me thei thouyten yuels to me.
8 De hafva beslutit ett skalkastycke öfver mig: När han ligger, skall han intet uppstå igen.
Thei ordeineden an yuel word ayens me; Whether he that slepith, schal not leie to, that he rise ayen?
9 Och min vän, den jag mig betrodde, den mitt bröd åt, trampade mig under fötterna.
For whi the man of my pees, in whom Y hopide, he that eet my looues; made greet disseit on me.
10 Men du, Herre, var mig nådelig, och hjelp mig upp, så vill jag vedergälla dem.
But thou, Lord, haue merci on me, and reise me ayen; and Y schal yelde to hem.
11 Derpå märker jag, att du ett behag till mig hafver, att min fiende icke skall glädja sig öfver mig.
In this thing Y knew, that thou woldist me; for myn enemye schal not haue ioye on me.
12 Men mig uppehåller du för mina fromhets skull, och ställer mig inför ditt ansigte evinnerliga.
Forsothe thou hast take me vp for ynnocence; and hast confermed me in thi siyt with outen ende.
13 Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån nu, allt intill evighet. Amen, Amen.
Blessid be the Lord God of Israel, fro the world and in to the world; be it doon, be it doon.
