Psaltaren 41

1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Säll är den, som låter sig vårda; om den fattiga; honom skall Herren hjelpa i den onda tiden.

To the chief Musician, A Psalm of David. Blessed is he that considereth the poor: the LORD will deliver him in the time of trouble.

2 Herren skall bevara honom, och hålla honom i lifve, och låta honom gå väl på jordene, och icke gifva honom uti hans fiendars vilja.

The LORD will preserve him, and keep him alive; and he shall be blessed upon the earth: and thou wilt not deliver him to the will of his enemies.

3 Herren skall vederqvicka honom på hans sotesäng; du hjelper honom ifrån alla hans krankhet.

The LORD will strengthen him upon the bed of languishing: thou wilt make all his bed in his sickness.

4 Jag sade: Herre, var mig nådelig; hela mina själ, ty jag hafver syndat emot dig.

I said, LORD, be merciful to me: heal my soul; for I have sinned against thee.

5 Mine ovänner talade ondt emot mig: När kan han dö, och hans namn förgås?

My enemies speak evil of me, When shall he die, and his name perish?

6 De komma till att skåda, och menat dock intet af hjertat; utan söka något, det de lasta måga, gå bort och förat ut.

And if he cometh to see me, he speaketh vanity: his heart gathereth iniquity to itself; when he goeth abroad, he telleth it.

7 Alle de som mig hata, tassla tillhopa emot mig, och tänka ondt öfver mig.

All that hate me whisper together against me: against me do they devise my hurt.

8 De hafva beslutit ett skalkastycke öfver mig: När han ligger, skall han intet uppstå igen.

An evil disease, say they, cleaveth fast to him: and now that he lieth he shall rise no more.

9 Och min vän, den jag mig betrodde, den mitt bröd åt, trampade mig under fötterna.

Yea, my own familiar friend, in whom I trusted, who ate of my bread, hath lifted up his heel against me.

10 Men du, Herre, var mig nådelig, och hjelp mig upp, så vill jag vedergälla dem.

But thou, O LORD, be merciful to me, and raise me up, that I may repay them.

11 Derpå märker jag, att du ett behag till mig hafver, att min fiende icke skall glädja sig öfver mig.

By this I know that thou favourest me, because my enemy doth not triumph over me.

12 Men mig uppehåller du för mina fromhets skull, och ställer mig inför ditt ansigte evinnerliga.

And as for me, thou upholdest me in my integrity, and settest me before thy face for ever.

13 Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån nu, allt intill evighet. Amen, Amen.

Blessed be the LORD God of Israel from everlasting, and to everlasting. Amen, and Amen.