Psaltaren 41

1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Säll är den, som låter sig vårda; om den fattiga; honom skall Herren hjelpa i den onda tiden.

For the leader; for Jeduthun. A psalm of David. Happy are those who consider the weak; in the day of misfortune the Lord will deliver them.

2 Herren skall bevara honom, och hålla honom i lifve, och låta honom gå väl på jordene, och icke gifva honom uti hans fiendars vilja.

He will keep them safe, happy, and long in the land, and not give them up to the rage of their foes.

3 Herren skall vederqvicka honom på hans sotesäng; du hjelper honom ifrån alla hans krankhet.

The Lord will sustain them on bed of languishing; tending their sickness, as long as they lie.

4 Jag sade: Herre, var mig nådelig; hela mina själ, ty jag hafver syndat emot dig.

For this cause I say, ‘Lord, show me your favour; heal me, because I have sinned against you.’

5 Mine ovänner talade ondt emot mig: När kan han dö, och hans namn förgås?

My enemies speak of me nothing but evil, ‘When will he die, and his name pass away?’

6 De komma till att skåda, och menat dock intet af hjertat; utan söka något, det de lasta måga, gå bort och förat ut.

When one comes to see me, their words ring hollow; their heart keeps gathering mischief the while; and when they go out, they give it speech.

7 Alle de som mig hata, tassla tillhopa emot mig, och tänka ondt öfver mig.

In secret they whisper together against me, all those who hate me plot evil against me.

8 De hafva beslutit ett skalkastycke öfver mig: När han ligger, skall han intet uppstå igen.

‘Some fatal disease has fastened upon him; and now that he lies, he will rise up no more.’

9 Och min vän, den jag mig betrodde, den mitt bröd åt, trampade mig under fötterna.

My most trusted friend, on whom I relied, who ate of my bread, has turned against me.

10 Men du, Herre, var mig nådelig, och hjelp mig upp, så vill jag vedergälla dem.

But do you, Lord, graciously raise me up, that I may pay them their due reward.

11 Derpå märker jag, att du ett behag till mig hafver, att min fiende icke skall glädja sig öfver mig.

By this will I know you delight in me: if my foes may not shout over me in triumph.

12 Men mig uppehåller du för mina fromhets skull, och ställer mig inför ditt ansigte evinnerliga.

For my innocence you uphold me, and set me forever before your face.

13 Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån nu, allt intill evighet. Amen, Amen.

Blessed be the Lord, the God of Israel, from everlasting to everlasting, Amen and Amen.