Psaltaren 41

1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Säll är den, som låter sig vårda; om den fattiga; honom skall Herren hjelpa i den onda tiden.

(Til sangmesteren. En salme af David.) Salig den Mand, der tager sig af de svage, ham frelser HERREN på Ulykkens Dag;

2 Herren skall bevara honom, och hålla honom i lifve, och låta honom gå väl på jordene, och icke gifva honom uti hans fiendars vilja.

HERREN vogter ham, holder ham i Live, det går ham vel i Landet, han giver ham ikke i Fjendevold.

3 Herren skall vederqvicka honom på hans sotesäng; du hjelper honom ifrån alla hans krankhet.

På Sottesengen står HERREN ham bi, hans Smertensleje gør du ham let.

4 Jag sade: Herre, var mig nådelig; hela mina själ, ty jag hafver syndat emot dig.

Så siger jeg da: Vær mig nådig, HERRE, helbred min Sjæl, jeg har syndet mod dig!

5 Mine ovänner talade ondt emot mig: När kan han dö, och hans namn förgås?

Mine Fjender ønsker mig ondt: "Hvornår mon han dør og hans Navn udslettes?"

6 De komma till att skåda, och menat dock intet af hjertat; utan söka något, det de lasta måga, gå bort och förat ut.

Kommer en i Besøg, så fører han hyklerisk Tale, hans Hjerte samler på ondt, og så går han bort og taler derom.

7 Alle de som mig hata, tassla tillhopa emot mig, och tänka ondt öfver mig.

Mine Avindsmænd hvisker sammen imod mig, alle regner de med, at det går mig ilde:

8 De hafva beslutit ett skalkastycke öfver mig: När han ligger, skall han intet uppstå igen.

"En dødelig Sot har grebet ham; han ligger der - kommer aldrig op!"

9 Och min vän, den jag mig betrodde, den mitt bröd åt, trampade mig under fötterna.

Endog min Ven, som jeg stolede på, som spiste mit Brød, har løftet Hælen imod mig.

10 Men du, Herre, var mig nådelig, och hjelp mig upp, så vill jag vedergälla dem.

Men du, o HERRE, vær mig nådig og rejs mig, så jeg kan øve Gengæld imod dem.

11 Derpå märker jag, att du ett behag till mig hafver, att min fiende icke skall glädja sig öfver mig.

Deraf kan jeg kende, at du har mig kær, at min Fjende ikke skal juble over mig.

12 Men mig uppehåller du för mina fromhets skull, och ställer mig inför ditt ansigte evinnerliga.

Du holder mig oppe i Kraft af min Uskyld, lader mig stå for dit Åsyn til evig Tid.

13 Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån nu, allt intill evighet. Amen, Amen.

Lovet være HERREN, Israels Gud, fra Evighed og til Evighed, Amen, Amen!