Psaltaren 40

1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Jag förbidde Herran; och han böjde sig till mig, och hörde mitt rop;

To the chief Musician, A Psalm of David. I waited patiently for the LORD; and he inclined to me, and heard my cry.

2 Och drog mig utu den grufveliga kulone, och utu träcken; och satte mina fötter uppå ett hälleberg, så att jag visst gå kan;

He brought me up also out of an horrible pit, out of the miry clay, and set my feet upon a rock, and established my goings.

3 Och hafver gifvit mig en ny viso i munnen till att lofva vår Gud. Det skola månge se, och frukta Herran, och hoppas uppå honom.

And he hath put a new song in my mouth, even praise to our God: many shall see it, and fear, and shall trust in the LORD.

4 Säll är den som sitt hopp sätter till Herran, och icke vänder sig till de högfärdiga, och de der med lögn umgå.

Blessed is that man that maketh the LORD his trust, and respecteth not the proud, nor such as turn aside to lies.

5 Herre, min Gud, stor äro din under, och dine tankar som du på oss bevisar; dig är ingen ting lik. Jag vill förkunna dem, och deraf säga, ändock de stå icke till att räkna.

Many, O LORD my God, are thy wonderful works which thou hast done, and thy thoughts which are toward us: they cannot be reckoned up in order to thee: if I would declare and speak of them, they are more than can be numbered.

6 Offer och spisoffer behaga dig intet; men öronen hafver du öppnat mig. Du vill hvarken bränneoffer eller syndoffer.

Sacrifice and offering thou didst not desire; my ears hast thou opened: burnt offering and sin offering hast thou not required.

7 Då sade jag: Si, jag kommer; i bokene är skrifvet om mig.

Then said I, Lo, I come: in the volume of the book it is written of me,

8 Din vilja, min Gud, gör jag gerna; och din lag hafver jag i mitt hjerta.

I delight to do thy will, O my God: yea, thy law is within my heart.

9 Jag vill predika rättfärdigheten uti den stora församlingen. Si, jag vill icke låta stoppa mig munnen till; Herre, du vetst det.

I have preached righteousness in the great congregation: lo, I have not restrained my lips, O LORD, thou knowest.

10 Dina rättfärdighet fördöljer jag icke i mitt hjerta; om dina sanning och om dina salighet talar jag. Jag fördöljer icke dina godhet och trohet, uti den stora församlingen.

I have not hid thy righteousness within my heart; I have declared thy faithfulness and thy salvation: I have not concealed thy lovingkindness and thy truth from the great congregation.

11 Men, Herre, vänd dock icke dina barmhertighet ifrå mig; låt dina godhet och trohet bevara mig alltid.

Withhold not thou thy tender mercies from me, O LORD: let thy lovingkindness and thy truth continually preserve me.

12 Ty mig är ondt uppåkommet, der intet tal på är; mina synder hafva tagit mig fatt, så att jag icke se kan; de äro flera än håren på mitt hufvud, och mitt hjerta hafver öfvergifvit mig.

For innumerable evils have surrounded me: my iniquities have taken hold upon me, so that I am not able to look up; they are more than the hairs of my head: therefore my heart faileth me.

13 Låt det täckas, dig, Herre, att du undsätter mig; skynda dig, Herre, till att hjelpa mig.

Be pleased, O LORD, to deliver me: O LORD, make haste to help me.

14 Skämme sig, och på skam komme, alle de som efter mina själ stå, att de skola förgöra henne; falle tillrygga, och komme på skam de mig ondt unna.

Let them be ashamed and confounded together that seek after my soul to destroy it; let them be driven backward and put to shame that wish me evil.

15 Förskräcke sig uti sine skam de som öfver mig ropa: Så, så.

Let them be desolate for a reward of their shame that say to me, Aha, aha.

16 Fröjde sig och vare glade i dig, alle de som fråga efter dig; och de som dina salighet älska, säga alltid: Herren vare högeliga lofvad.

Let all those that seek thee rejoice and be glad in thee: let such as love thy salvation say continually, The LORD be magnified.

17 Ty jag är fattig och elände, men Herren sörjer för mig. Du äst min hjelpare och förlossare; min Gud, förtöfva icke.

But I am poor and needy; yet the Lord thinketh upon me: thou art my help and my deliverer; make no delay, O my God.