Psaltaren 40

1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Jag förbidde Herran; och han böjde sig till mig, och hörde mitt rop;

For the chief musician. A psalm of David. I waited patiently for Yahweh; he listened to me and heard my cry.

2 Och drog mig utu den grufveliga kulone, och utu träcken; och satte mina fötter uppå ett hälleberg, så att jag visst gå kan;

He brought me up out of a horrible pit, out of the miry clay, and he set my feet on a rock and made my steps secure.

3 Och hafver gifvit mig en ny viso i munnen till att lofva vår Gud. Det skola månge se, och frukta Herran, och hoppas uppå honom.

He has put a new song in my mouth, praise to our God. Many will see it and honor him and will trust in Yahweh.

4 Säll är den som sitt hopp sätter till Herran, och icke vänder sig till de högfärdiga, och de der med lögn umgå.

Blessed is the man who makes Yahweh his trust and does not honor the proud or those who turn away from him to lies.

5 Herre, min Gud, stor äro din under, och dine tankar som du på oss bevisar; dig är ingen ting lik. Jag vill förkunna dem, och deraf säga, ändock de stå icke till att räkna.

Many, Yahweh my God, are the wonderful deeds that you have done, and your thoughts which are about us cannot be numbered; if I declared and spoke of them, they would be more than could be counted.

6 Offer och spisoffer behaga dig intet; men öronen hafver du öppnat mig. Du vill hvarken bränneoffer eller syndoffer.

You have no delight in sacrifice or offering, but you have opened my ears; you have not required burnt offerings or sin offerings.

7 Då sade jag: Si, jag kommer; i bokene är skrifvet om mig.

Then said I, “See, I have come; it is written about me in the scroll of the document.

8 Din vilja, min Gud, gör jag gerna; och din lag hafver jag i mitt hjerta.

I delight to do your will, my God; your laws are in my heart.”

9 Jag vill predika rättfärdigheten uti den stora församlingen. Si, jag vill icke låta stoppa mig munnen till; Herre, du vetst det.

I have proclaimed good news of your righteousness in the great assembly; Yahweh, you know that my lips have not kept back from doing this.

10 Dina rättfärdighet fördöljer jag icke i mitt hjerta; om dina sanning och om dina salighet talar jag. Jag fördöljer icke dina godhet och trohet, uti den stora församlingen.

I have not concealed your righteousness in my heart; I have declared your faithfulness and your salvation; I have not concealed your covenant faithfulness or your trustworthiness from the great assembly.

11 Men, Herre, vänd dock icke dina barmhertighet ifrå mig; låt dina godhet och trohet bevara mig alltid.

Do not keep back your acts of mercy from me, Yahweh; let your covenant faithfulness and your trustworthiness always preserve me.

12 Ty mig är ondt uppåkommet, der intet tal på är; mina synder hafva tagit mig fatt, så att jag icke se kan; de äro flera än håren på mitt hufvud, och mitt hjerta hafver öfvergifvit mig.

Troubles that cannot be numbered surround me; my iniquities have caught up with me so that I am no longer able to see anything; they are more than the hairs on my head, and my heart has failed me.

13 Låt det täckas, dig, Herre, att du undsätter mig; skynda dig, Herre, till att hjelpa mig.

Be pleased, Yahweh, to rescue me; hurry to help me, Yahweh.

14 Skämme sig, och på skam komme, alle de som efter mina själ stå, att de skola förgöra henne; falle tillrygga, och komme på skam de mig ondt unna.

Let them be ashamed and completely disappointed who pursue my life to take it away. Let them be turned back and brought to dishonor, those who delight in hurting me.

15 Förskräcke sig uti sine skam de som öfver mig ropa: Så, så.

Let them be shocked because of their shame, those who say to me, “Aha, aha!”

16 Fröjde sig och vare glade i dig, alle de som fråga efter dig; och de som dina salighet älska, säga alltid: Herren vare högeliga lofvad.

But may all those who seek you rejoice and be glad in you; let everyone who loves your salvation say continually, “May Yahweh be praised.”

17 Ty jag är fattig och elände, men Herren sörjer för mig. Du äst min hjelpare och förlossare; min Gud, förtöfva icke.

I am poor and needy; yet the Lord thinks about me. You are my help and you come to my rescue; do not delay, my God.