Psaltaren 40
1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Jag förbidde Herran; och han böjde sig till mig, och hörde mitt rop;
For the leader. A psalm of David. For the Lord I waited and waited, till, inclining to me, he heard my cry.
2 Och drog mig utu den grufveliga kulone, och utu träcken; och satte mina fötter uppå ett hälleberg, så att jag visst gå kan;
From the horrible pit he drew me, up out of the miry clay; he set my feet on a rock, and my steps he made firm.
3 Och hafver gifvit mig en ny viso i munnen till att lofva vår Gud. Det skola månge se, och frukta Herran, och hoppas uppå honom.
He put a new song in my mouth, of praise to our God. Many see it, and, filled with awe, put their trust in the Lord.
4 Säll är den som sitt hopp sätter till Herran, och icke vänder sig till de högfärdiga, och de der med lögn umgå.
Happy the person who has put in the Lord their trust, not looking to false gods or turning to idols.
5 Herre, min Gud, stor äro din under, och dine tankar som du på oss bevisar; dig är ingen ting lik. Jag vill förkunna dem, och deraf säga, ändock de stå icke till att räkna.
With us you have wrought in rich measure, O Lord our God, your marvels and purposes for us – none may compare with you – were I to declare or to tell them, past counting are they.
6 Offer och spisoffer behaga dig intet; men öronen hafver du öppnat mig. Du vill hvarken bränneoffer eller syndoffer.
In offerings bloody or bloodless you have no delight, but with open ears you have made me. Burnt-offering and offering for sin are not what you ask.
7 Då sade jag: Si, jag kommer; i bokene är skrifvet om mig.
Then said I, “Here I am, as the roll of the book has enjoined.
8 Din vilja, min Gud, gör jag gerna; och din lag hafver jag i mitt hjerta.
My delight, O God, is to do your will, and your law is within my heart.”
9 Jag vill predika rättfärdigheten uti den stora församlingen. Si, jag vill icke låta stoppa mig munnen till; Herre, du vetst det.
Well, O Lord, you know that, with lips unrestrained, your righteousness I told in the great congregation,
10 Dina rättfärdighet fördöljer jag icke i mitt hjerta; om dina sanning och om dina salighet talar jag. Jag fördöljer icke dina godhet och trohet, uti den stora församlingen.
not hiding it in my heart. I have told of your steadfast help, from the great congregation I hid not your love and your faithfulness.
11 Men, Herre, vänd dock icke dina barmhertighet ifrå mig; låt dina godhet och trohet bevara mig alltid.
So do not restrain, Lord, your pity from us. Your love and your faithfulness – ever may they be our shield.
12 Ty mig är ondt uppåkommet, der intet tal på är; mina synder hafva tagit mig fatt, så att jag icke se kan; de äro flera än håren på mitt hufvud, och mitt hjerta hafver öfvergifvit mig.
For evils that cannot be numbered have compassed me round. My transgressions have followed me up – I can bear it no more. They are more than the hairs of my head, and my heart has forsaken me.
13 Låt det täckas, dig, Herre, att du undsätter mig; skynda dig, Herre, till att hjelpa mig.
O Lord, be pleased to deliver me, haste to my help, O Lord.
14 Skämme sig, och på skam komme, alle de som efter mina själ stå, att de skola förgöra henne; falle tillrygga, och komme på skam de mig ondt unna.
May those who are seeking my life be ashamed and confounded together; may those who delight in my hurt be defeated and brought to dishonor.
15 Förskräcke sig uti sine skam de som öfver mig ropa: Så, så.
May those who hurrah over me be dumbfounded because of their shame.
16 Fröjde sig och vare glade i dig, alle de som fråga efter dig; och de som dina salighet älska, säga alltid: Herren vare högeliga lofvad.
But may all who seek after you rejoice and be glad in you. May all those eager for your aid, say, “Great is the Lord” evermore.
17 Ty jag är fattig och elände, men Herren sörjer för mig. Du äst min hjelpare och förlossare; min Gud, förtöfva icke.
I am weak and needy, yet the Lord cares for me. You are my help and deliverer; don’t delay, my God.
