< Psaltaren 40 >

1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Jag förbidde Herran; och han böjde sig till mig, och hörde mitt rop;
Mapailubon akong nagpaabot kang Yahweh; naminaw siya kanako ug gidungog niya ang akong mga pagsangpit.
2 Och drog mig utu den grufveliga kulone, och utu träcken; och satte mina fötter uppå ett hälleberg, så att jag visst gå kan;
Gikuha niya ako gikan sa makalilisang nga bangag, pagawas sa lapok, ug gibutang niya ang akong mga tiil ibabaw sa bato ug gihimong luwas ang akong mga lakang.
3 Och hafver gifvit mig en ny viso i munnen till att lofva vår Gud. Det skola månge se, och frukta Herran, och hoppas uppå honom.
Gibutang niya ang bag-ong awit sa akong baba, dalaygon ang atong Dios. Daghan ang makakita niini ug magtahod kaniya ug mosalig kang Yahweh.
4 Säll är den som sitt hopp sätter till Herran, och icke vänder sig till de högfärdiga, och de der med lögn umgå.
Bulahan ang tawo nga nagsalig kang Yahweh ug wala nagtahod niadtong mapagarbohon o niadtong mibiya kaniya aron sa pagpamakak.
5 Herre, min Gud, stor äro din under, och dine tankar som du på oss bevisar; dig är ingen ting lik. Jag vill förkunna dem, och deraf säga, ändock de stå icke till att räkna.
Yahweh nga akong Dios, pagkadaghan sa maanindot nga mga butang nga imong nahimo, ug dili namo maihap ang imong mga hunahuna mahitungod kanamo; kung ako silang isulti, dili kini maihap.
6 Offer och spisoffer behaga dig intet; men öronen hafver du öppnat mig. Du vill hvarken bränneoffer eller syndoffer.
Wala mo kahimut-i ang mga paghalad o mga gasa, apan giabrihan mo ang akong mga dalunggan; wala ka nagkinahanglan sa sinunog nga mga gasa alang sa sala.
7 Då sade jag: Si, jag kommer; i bokene är skrifvet om mig.
Ug ako miingon, “Tan-awa moanha ako; nahisulat sa linukot nga basahon ang mahitungod kanako.
8 Din vilja, min Gud, gör jag gerna; och din lag hafver jag i mitt hjerta.
Ikalipay nako ang pagtuman sa imong kabubut-on, akong Dios; ang imong mga balaod ania sa akong kasingkasing.”
9 Jag vill predika rättfärdigheten uti den stora församlingen. Si, jag vill icke låta stoppa mig munnen till; Herre, du vetst det.
Isangyaw ko ang maayong balita sa imong pagkamatarong sa dako nga panagtigom; Yahweh, nasayod ka nga ang akong mga ngabil dili magpanuko sa pagsulti niini.
10 Dina rättfärdighet fördöljer jag icke i mitt hjerta; om dina sanning och om dina salighet talar jag. Jag fördöljer icke dina godhet och trohet, uti den stora församlingen.
Wala ko giwala ang imong pagkamatarong nganhi sa akong kasingkasing; gisulti ko ang imong pagkamatinud-anon ug ang imong kaluwasan; wala ko giwala ang imong matinud-anong kasabotan o ang imong pagkamasaligan gikan sa dakong panagtigom.
11 Men, Herre, vänd dock icke dina barmhertighet ifrå mig; låt dina godhet och trohet bevara mig alltid.
Ayaw bakwia ang imong kaluoy kanako, himoa ang imong matinud-anong kasabotan ug ang imong pagkamasaligan kanunayng magtipig kanako.
12 Ty mig är ondt uppåkommet, der intet tal på är; mina synder hafva tagit mig fatt, så att jag icke se kan; de äro flera än håren på mitt hufvud, och mitt hjerta hafver öfvergifvit mig.
Ang kalisdanan nga nag-alirong kanako dili maihap; midakop kanako ang akong mga sala aron dili ako makakita sa bisan unsa; mas daghan pa (sila) kaysa sa mga buhok sa akong ulo, ug napakyas ang akong kasingkasing.
13 Låt det täckas, dig, Herre, att du undsätter mig; skynda dig, Herre, till att hjelpa mig.
Palihog, Yahweh, luwasa ako; pagdali tabangi ako, Yahweh.
14 Skämme sig, och på skam komme, alle de som efter mina själ stå, att de skola förgöra henne; falle tillrygga, och komme på skam de mig ondt unna.
Tugoti nga mapaulawan ug mapakyas (sila) nga buot mogukod aron sa pagkuha sa akong kinabuhi. Tugoti nga masumbalikan (sila) ug mapaulawan, kadtong buot mopasakit kanako.
15 Förskräcke sig uti sine skam de som öfver mig ropa: Så, så.
Himoa nga makuyawan (sila) tungod sa ilang kaulaw, kadtong nagbiaybiay kanako.
16 Fröjde sig och vare glade i dig, alle de som fråga efter dig; och de som dina salighet älska, säga alltid: Herren vare högeliga lofvad.
Apan hinaot nga kadtong nangita kanimo magmaya ug magmalipayon diha kanimo; hinaot nga ang tanan nga nahigugma sa imong kaluwasan padayon nga mag-ingon, “Dalaygon si Yahweh.”
17 Ty jag är fattig och elände, men Herren sörjer för mig. Du äst min hjelpare och förlossare; min Gud, förtöfva icke.
Kabos ako ug anaa sa panginahanglan; apan ang Ginoo naghunahuna kanako. Ikaw mao ang akong magtatabang ug moabot ka aron sa pagluwas kanako; ayaw paglangan akong Dios.

< Psaltaren 40 >