Psaltaren 4
1 En Psalm Davids, till att föresjunga på strängaspel. Hör mig, när jag ropar, mine rättfärdighets Gud; du som tröstar mig i ångest; var mig nådelig, och hör mina bön.
“To the chief musician on Neginoth, a psalm of David.” When I call, answer me, O God of my righteousness: amidst distress thou hast [ever] granted me enlargement; be gracious unto me, and hear my prayer.
2 I herrar, huru länge skall min ära skämd varda? Hvi hafven I fåfängeligheten så kär, och älsken lögnen? (Sela)
O ye sons of men, how long shall my glory be put to shame? [how long] will ye love vanity, will ye seek for lies? (Selah)
3 Besinner dock, att Herren förer sina heliga underliga; Herren hörer, när jag åkallar honom.
But know that the Lord hath set apart the pious for himself: the Lord will hear when I call on him.
4 Varden I vrede, så synder icke; taler med edor hjerta på edra sänger, och bider. (Sela)
Tremble, and sin not: commune with your heart upon your bed, and be still (Selah)
5 Offrer rättfärdighet, och tröster uppå Herran.
Offer the sacrifices of righteousness, and put your trust in the Lord.
6 Månge säga: Huru skulle den visa oss hvad godt är? Men upplyft, Herre, öfver oss dins ansigtes ljus.
Many say, “Who will show us happiness? Let shine brightly over us the light of thy countenance, O Lord.”
7 Du fröjdar mitt hjerta, ändock de andre mycket vin och korn hafva.
[But] thou hast placed more joy in my heart than at the time when their corn and their wine were increased.
8 Jag ligger och sofver allstinges i frid; ty allena du, Herre, hjelper mig, att jag må säker bo.
In peace, altogether, will I lay me down and sleep; for thou, Lord, alone, causest me to dwell in safety.
