Psaltaren 39

1 En Psalm Davids, till att föresjunga för Jeduthun. Jag hafver satt mig före, jag vill taga mig vara, att jag icke syndar med mine tungo; jag vill hålla min mun tillbaka såsom med bett; efter jag så måste se den ogudaktiga för mig.

For Jeduthun, the music director. A psalm of David. I told myself, “I will be careful in what I do, and not sin in what I say. I will keep my mouth shut when the wicked are around.”

2 Jag är tystnad och stilla vorden, och tiger om glädjena; och måste fräta mina sorg i mig.

So I was completely silent—I didn't even say anything good. But the pain inside only got worse.

3 Mitt hjerta är brinnande i mig, och när jag tänker deruppå, varder jag upptänd; jag talar med mine tungo.

My mind burned as if on fire; I had to say what I was thinking:

4 Men, Herre, lär mig dock, att det måste få en ända med mig, och mitt lif ett mål hafva, och jag hädan måste.

Lord, remind me. How short is my life? How long do I have? Remind me how quickly my life will pass.

5 Si, mine dagar äro en tvärhand för dig, och mitt lif är såsom intet för dig. Huru platt intet äro alla menniskor, de dock så säkre lefva. (Sela)

Just look at the tiny amount of days you have given me! In your eyes my whole lifetime is like nothing. Our lives here are just a breath… (Selah)

6 De gå bort såsom en skugge, och göra sig mycken onyttig oro; de samka tillhopa, och veta icke ho det få skall.

Human beings are just shadows walking around. They pointlessly rush through life, trying to pile up possessions without knowing who will get them.

7 Nu, Herre, vid hvad skall jag trösta mig? Uppå dig hoppas jag.

So Lord, what am I looking for? I put my hope in you.

8 Fräls mig ifrån alla mina synder, och låt mig icke dem galnom till spott varda.

Save me from my rebellion. Don't let me be mocked by fools.

9 Jag vill tiga, och icke upplåta min mun; du skall väl görat.

I will stay quiet, I won't say a word, for it's you who has done this to me.

10 Vänd dina plågo ifrå mig; ty jag är försmäktad för dine hands straff.

Please stop hitting me! Your beating has worn me out!

11 När du en tuktar för syndenes skull, så varder hans fägring förtärd såsom af mal. Ack! huru platt intet äro dock alla menniskor. (Sela)

When you discipline us, reprimanding us for our sins, it's like a moth eating up what is precious to us. All of us are just a breath… (Selah)

12 Hör mina bön, Herre, och förnim mitt ropande, och tig icke öfver mina tårar; ty jag är en främling för dig, och en gäst såsom alle mine fäder.

Please hear my prayer, Lord! Listen to my cry for help! Don't be deaf to my weeping. Please treat me as your guest, passing through, just like my forefathers.

13 Håll upp af mig, att jag vederqvicker mig, förr än jag bortfar, och är icke mer här.

Please leave me alone so I can be cheerful again, before I am dead and gone.