Psaltaren 38

1 En Psalm Davids, till åminnelse. Herre, straffa mig icke i dine vrede, och näps mig icke i dine grymhet.

Jehová, no me reprendas con tu furor, ni me castigues con tu ira.

2 Ty din skott äro fastnad i mig, och din hand trycker mig.

Porque tus saetas descendieron en mí; y sobre mí ha descendido tu mano.

3 Det är intet helbregda på min kropp, för ditt hots skull; och ingen frid är i minom benom, för mina synders skull.

No hay sanidad en mi carne a causa de tu ira: no hay paz en mis huesos a causa de mi pecado.

4 Ty mina synder gå öfver mitt hufvud; såsom en tung börda äro de mig för svåra vordna.

Porque mis iniquidades han pasado sobre mi cabeza: como carga pesada, se han agravado sobre mí.

5 Min sår lukta och ruttna, för min galenskaps skull.

Pudriéronse, y corrompiéronse mis llagas a causa de mi locura.

6 Jag går krokot och mycket luto; hela dagen går jag sorgse.

Estoy encorvado, estoy humillado en gran manera: todo el día ando enlutado.

7 Ty mina länder borttorkas med allo, och intet helbregda är på minom kropp.

Porque mis caderas están llenas de ardor: y no hay sanidad en mi carne.

8 Jag är allt för mycket förkrossad och sönderslagen; jag ryter för mins hjertas oros skull.

Estoy debilitado y molido en gran manera: rugiendo estoy a causa del alboroto de mi corazón.

9 Herre, för dig är allt mitt begär; och min suckan är dig intet fördold.

Señor, delante de ti están todos mis deseos: y mi suspiro no te es oculto.

10 Mitt hjerta bäfvar; min kraft hafver mig förlåtit, och mins ögons ljus är icke när mig.

Mi corazón está rodeado, me ha dejado mi vigor; y la luz de mis ojos, aun ellos no están conmigo.

11 Mine vänner och fränder stå gent mot mig, och se mina plågo, och mine näste träda fast fjerran.

Mis amigos, y mis compañeros, se quitaron de delante de mi plaga: y mis cercanos se pusieron lejos.

12 Och de der efter mina själ stå, de gildra för mig; och de som mig ondt vilja, rådslå huru de skada göra måga, och gå om med all list.

Y los que buscaban a mi alma armaron lazos: y los que buscaban mi mal, hablaban iniquidades: y todo el día meditaban fraudes.

13 Men jag måste vara såsom en döfver, och höra intet; och såsom en dumbe, den sin mun intet upplåter;

Y yo, como sordo, no oía: y como un mudo, que no abre su boca.

14 Och måste vara såsom en den der intet hörer, och den der ingen gensvar i sinom mun hafver.

Y fui como un hombre que no oye: y que no hay en su boca reprensiones.

15 Men jag bidar, Herre, efter dig; du, Herre min Gud, varder mig hörandes.

Porque a ti Jehová esperaba: tú responderás Jehová Dios mío.

16 Ty jag tänker, att de ju icke skola glädjas öfver mig; om min fot stapplade, skulle de högeligen berömma sig öfver mig.

Porque decía: Que no se alegren de mí: cuando mi pie resbalaba se engrandecían sobre mí.

17 Ty jag är gjord till att lida, och min värk är alltid för mig.

Porque yo aparejado estoy a cojear: y mi dolor está delante de mí continuamente.

18 Ty jag gör mina missgerning kunnoga, och sörjer för mina synd.

Por tanto denunciaré mi maldad: congojarme he por mi pecado.

19 Men mine fiender lefva, och äro mägtige; de mig utan skuld hata, äro store.

Porque mis enemigos son vivos y fuertes: y hánse aumentado los que me aborrecen sin causa:

20 Och de mig ondt göra för godt, sätta sig emot mig; derföre, att jag far efter det godt är.

Y pagando mal por bien me son contrarios, por seguir yo lo bueno.

21 Förlåt mig icke, Herre; min Gud, var icke långt ifrå mig.

No me desampares, o! Jehová; Dios mío, no te alejes de mí.

22 Skynda dig till att göra mig bistånd, Herre, min hjelp.

Apresúrate a ayudarme, Señor, que eres mi salud.