Psaltaren 38
1 En Psalm Davids, till åminnelse. Herre, straffa mig icke i dine vrede, och näps mig icke i dine grymhet.
Oh Yavé, no me reprendas con tu indignación, Ni me castigues con tu ardiente ira.
2 Ty din skott äro fastnad i mig, och din hand trycker mig.
Porque tus flechas se clavaron en mí, Y tu mano descendió sobre mí.
3 Det är intet helbregda på min kropp, för ditt hots skull; och ingen frid är i minom benom, för mina synders skull.
Nada íntegro hay en mi cuerpo a causa de tu indignación, Ni hay paz en mis huesos a causa de mi pecado.
4 Ty mina synder gå öfver mitt hufvud; såsom en tung börda äro de mig för svåra vordna.
Porque mis iniquidades sobrepasan mi cabeza, Y como pesada carga se agravan sobre mí.
5 Min sår lukta och ruttna, för min galenskaps skull.
Mis heridas hieden y supuran por causa de mi locura.
6 Jag går krokot och mycket luto; hela dagen går jag sorgse.
Estoy encorvado y abatido en gran manera. Todo el día ando ensombrecido
7 Ty mina länder borttorkas med allo, och intet helbregda är på minom kropp.
Porque mis órganos internos están llenos de ardor, Y nada sano hay en mi cuerpo.
8 Jag är allt för mycket förkrossad och sönderslagen; jag ryter för mins hjertas oros skull.
Estoy debilitado y molido en extremo. Gimo a causa de la perturbación de mi corazón.
9 Herre, för dig är allt mitt begär; och min suckan är dig intet fördold.
¡Oh ʼAdonay, ante Ti está todo mi deseo, Y mi suspiro no te es oculto!
10 Mitt hjerta bäfvar; min kraft hafver mig förlåtit, och mins ögons ljus är icke när mig.
Mi corazón palpita, me falta el vigor, Y aun la luz de mis ojos me falta.
11 Mine vänner och fränder stå gent mot mig, och se mina plågo, och mine näste träda fast fjerran.
Mis amigos y mis compañeros están lejos de mi herida. Mis allegados permanecen a distancia.
12 Och de der efter mina själ stå, de gildra för mig; och de som mig ondt vilja, rådslå huru de skada göra måga, och gå om med all list.
Los que buscan mi vida Me arman trampas. Los que procuran ofenderme Me amenazan con destrucción y traman fraudes todo el día.
13 Men jag måste vara såsom en döfver, och höra intet; och såsom en dumbe, den sin mun intet upplåter;
Pero yo, como si fuera sordo no escucho, Y soy como un mudo, que no abre su boca.
14 Och måste vara såsom en den der intet hörer, och den der ingen gensvar i sinom mun hafver.
Sí, soy como un hombre que no oye, Y en cuya boca no hay respuesta.
15 Men jag bidar, Herre, efter dig; du, Herre min Gud, varder mig hörandes.
Porque en Ti, oh Yavé, espero. Tú, ʼAdonay, mi ʼElohim, me responderás.
16 Ty jag tänker, att de ju icke skola glädjas öfver mig; om min fot stapplade, skulle de högeligen berömma sig öfver mig.
Porque dije: No se alegren de mí. No se engrandezcan contra mí cuando mi pie resbale,
17 Ty jag är gjord till att lida, och min värk är alltid för mig.
Porque estoy a punto de caer Y mi dolor está continuamente ante mí.
18 Ty jag gör mina missgerning kunnoga, och sörjer för mina synd.
Por tanto, confieso mi iniquidad. Me contristé por mi pecado.
19 Men mine fiender lefva, och äro mägtige; de mig utan skuld hata, äro store.
Pero mis enemigos son vigorosos y fuertes, Y se aumentaron los que me aborrecen sin causa.
20 Och de mig ondt göra för godt, sätta sig emot mig; derföre, att jag far efter det godt är.
Los que pagan mal por bien me son hostiles, Porque sigo lo bueno.
21 Förlåt mig icke, Herre; min Gud, var icke långt ifrå mig.
¡No me desampares, oh Yavé, mi ʼElohim! ¡No te alejes de mí!
22 Skynda dig till att göra mig bistånd, Herre, min hjelp.
¡Apresúrate a socorrerme, oh ʼAdonay, salvación mía!
