Psaltaren 38

1 En Psalm Davids, till åminnelse. Herre, straffa mig icke i dine vrede, och näps mig icke i dine grymhet.

Rabbiyow, cadhadaada ha igu canaanan, Oo dhirifkaaga kululna ha igu edbin.

2 Ty din skott äro fastnad i mig, och din hand trycker mig.

Waayo, fallaadhahaagii aad bay ii mudeen, Oo gacantaaduna way igu soo degtay.

3 Det är intet helbregda på min kropp, för ditt hots skull; och ingen frid är i minom benom, för mina synders skull.

Jidhkaygu fayoobaan ma leh, waana xanaaqaaga daraaddiis, Oo lafahayguna caafimaad ma leh, waana dembigayga daraaddiis.

4 Ty mina synder gå öfver mitt hufvud; såsom en tung börda äro de mig för svåra vordna.

Waayo, xumaatooyinkaygii waxay ka sare mareen madaxayga, Sida rar culus ayay igu culus yihiin aad iyo aad.

5 Min sår lukta och ruttna, för min galenskaps skull.

Nabrahaygu way urayaan, wayna qudhmuun yihiin, Waana nacasnimadayda daraaddeed.

6 Jag går krokot och mycket luto; hela dagen går jag sorgse.

Waan xanuunsanayaa, oo aad baan hoos ugu gotay, Oo maalinta oo dhanna oohin baan la wareegaa.

7 Ty mina länder borttorkas med allo, och intet helbregda är på minom kropp.

Waayo, dhexdayda waxaa ka buuxa olol, Oo jidhkayguna fayoobaan ma leh.

8 Jag är allt för mycket förkrossad och sönderslagen; jag ryter för mins hjertas oros skull.

Waan itaal daranahay, oo aad baan u burbursanahay, Oo waxaan la cabaaday buuqa qalbigayga ku jira.

9 Herre, för dig är allt mitt begär; och min suckan är dig intet fördold.

Sayidow, waxaan jeclahay oo dhammu waxay yaalliin hortaada, Oo taahiddayduna kaama qarsoona.

10 Mitt hjerta bäfvar; min kraft hafver mig förlåtit, och mins ögons ljus är icke när mig.

Wadnahaa i fig leh, oo xooggaygiina waa i gabay, Oo weliba iftiinkii indhahayguna waa iga tegey.

11 Mine vänner och fränder stå gent mot mig, och se mina plågo, och mine näste träda fast fjerran.

Kuwa i jecel iyo saaxiibbadayba belaayadayda way ka durkaan, Oo xigaaladaydiina meel fog bay istaagaan.

12 Och de der efter mina själ stå, de gildra för mig; och de som mig ondt vilja, rådslå huru de skada göra måga, och gå om med all list.

Oo kuwa naftayda doondoonaana dabinno bay ii dhigaan, Oo kuwa inay wax i yeelaan doonayaana waxay ku hadlaan waxyaalo xun, Oo maalinta oo dhan waxay ku tashadaan khiyaano.

13 Men jag måste vara såsom en döfver, och höra intet; och såsom en dumbe, den sin mun intet upplåter;

Laakiinse anigu waxba kama maqlo sida nin dhega la', Oo waxaan la mid ahay nin carrab la' oo aan afkiisa kala qaadin.

14 Och måste vara såsom en den der intet hörer, och den der ingen gensvar i sinom mun hafver.

Haah, oo waxaan la mid ahay nin aan waxba maqlin, Oo aan afkiisa murammo ku jirin.

15 Men jag bidar, Herre, efter dig; du, Herre min Gud, varder mig hörandes.

Waayo, Rabbiyow, adaan wax kaa rajaynayaa, Oo adna waad ii jawaabi doontaa, Sayidow Ilaahaygiiyow.

16 Ty jag tänker, att de ju icke skola glädjas öfver mig; om min fot stapplade, skulle de högeligen berömma sig öfver mig.

Waayo, waxaan idhi, Yaanay igu rayrayn, Oo markii cagtaydu simbiriirixato, yaanay iska kay weynayn.

17 Ty jag är gjord till att lida, och min värk är alltid för mig.

Waayo, waxaan ku dhowahay inaan dhaco, Oo tiiraanyadayduna had iyo goorba way i hor taalaa.

18 Ty jag gör mina missgerning kunnoga, och sörjer för mina synd.

Haddaba anigu xumaantayda waan sheegi doonaa, Oo dembigaygana waan ka qoomamoon doonaa.

19 Men mine fiender lefva, och äro mägtige; de mig utan skuld hata, äro store.

Laakiinse cadaawayaashaydu waa dadaal badan yihiin, xoogna way leeyihiin, Oo kuwa gardarrada igu necebuna way tarmeen.

20 Och de mig ondt göra för godt, sätta sig emot mig; derföre, att jag far efter det godt är.

Oo weliba kuwa sharka wanaagga ku gudaana Waa cadaawayaashayda, maxaa yeelay, waxaan raacaa waxa wanaagsan.

21 Förlåt mig icke, Herre; min Gud, var icke långt ifrå mig.

Rabbiyow, ha i dayrin, Ilaahayow, ha iga fogaan.

22 Skynda dig till att göra mig bistånd, Herre, min hjelp.

Soo dhaqso oo i caawi, Sayidow, badbaadadaydow.