Psaltaren 38
1 En Psalm Davids, till åminnelse. Herre, straffa mig icke i dine vrede, och näps mig icke i dine grymhet.
Zabbuli ya Dawudi, ey’okujjukiza. Ayi Mukama tonnenya ng’okyaliko obusungu, oba okunkangavvula ng’oliko ekiruyi.
2 Ty din skott äro fastnad i mig, och din hand trycker mig.
Kubanga obusaale bwo bunfumise, n’omuggo gwo gunkubye nnyo.
3 Det är intet helbregda på min kropp, för ditt hots skull; och ingen frid är i minom benom, för mina synders skull.
Obusungu bwo bundwazizza nzenna, n’amagumba gange gonna gansagala olw’ebyonoono byange.
4 Ty mina synder gå öfver mitt hufvud; såsom en tung börda äro de mig för svåra vordna.
Omusango gwe nzizizza guyitiridde, gunzitoowerera ng’omugugu omunene oguteetikkika.
5 Min sår lukta och ruttna, för min galenskaps skull.
Ebiwundu byange bitanye era biwunya, olw’okwonoona kwange okw’obusirusiru.
6 Jag går krokot och mycket luto; hela dagen går jag sorgse.
Nkootakoota era mpweddemu ensa, ŋŋenda nsinda obudde okuziba.
7 Ty mina länder borttorkas med allo, och intet helbregda är på minom kropp.
Omugongo gunnuma nnyo, ne mu mubiri gwange temukyali bulamu.
8 Jag är allt för mycket förkrossad och sönderslagen; jag ryter för mins hjertas oros skull.
Sikyalimu maanyi era nzenna mmenyesemenyese; nsinda buli bbanga olw’obulumi mu mutima.
9 Herre, för dig är allt mitt begär; och min suckan är dig intet fördold.
Mukama, bye neetaaga byonna obimanyi, n’okusinda kwange okuwulira.
10 Mitt hjerta bäfvar; min kraft hafver mig förlåtit, och mins ögons ljus är icke när mig.
Omutima gumpejjawejja, amaanyi gampweddemu; n’okulaba sikyalaba.
11 Mine vänner och fränder stå gent mot mig, och se mina plågo, och mine näste träda fast fjerran.
Mikwano gyange ne be nayitanga nabo banneewala olw’amabwa gange; ne bannange tebakyansemberera.
12 Och de der efter mina själ stå, de gildra för mig; och de som mig ondt vilja, rådslå huru de skada göra måga, och gå om med all list.
Abaagala okunzita bantega emitego, n’abo abangigganya bateesa okummalawo. Buli bbanga baba bateesa kunkola kabi.
13 Men jag måste vara såsom en döfver, och höra intet; och såsom en dumbe, den sin mun intet upplåter;
Ndi ng’omuggavu w’amatu, atawulira; nga kiggala, atayogera.
14 Och måste vara såsom en den der intet hörer, och den der ingen gensvar i sinom mun hafver.
Nfuuse ng’omuntu atalina ky’awulira, atasobola kwanukula.
15 Men jag bidar, Herre, efter dig; du, Herre min Gud, varder mig hörandes.
Ddala ddala nnindirira ggwe, Ayi Mukama, onnyanukule, Ayi Mukama Katonda wange.
16 Ty jag tänker, att de ju icke skola glädjas öfver mig; om min fot stapplade, skulle de högeligen berömma sig öfver mig.
Tobakkiriza kunneeyagalirako, oba okunneegulumirizaako ng’ekigere kyange kiseeredde.
17 Ty jag är gjord till att lida, och min värk är alltid för mig.
Kubanga nsemberedde okugwa, era nga nnumwa buli kiseera.
18 Ty jag gör mina missgerning kunnoga, och sörjer för mina synd.
Ddala ddala njatula ebyonoono byange; nnumirizibwa ekibi kyange.
19 Men mine fiender lefva, och äro mägtige; de mig utan skuld hata, äro store.
Abalabe bange bangi era ba maanyi; n’abo abankyayira obwereere bangi nnyo.
20 Och de mig ondt göra för godt, sätta sig emot mig; derföre, att jag far efter det godt är.
Abalabe bange bankyawa olw’okuba omulongoofu, era bwe nkola ebirungi banjogerako ebitasaana.
21 Förlåt mig icke, Herre; min Gud, var icke långt ifrå mig.
Ayi Mukama, tonjabulira; tobeera wala nange, Ayi Katonda wange.
22 Skynda dig till att göra mig bistånd, Herre, min hjelp.
Ayi Mukama Omulokozi wange, yanguwa okumbeera.
