Psaltaren 38
1 En Psalm Davids, till åminnelse. Herre, straffa mig icke i dine vrede, och näps mig icke i dine grymhet.
psalmus David in rememorationem de sabbato Domine ne in furore tuo arguas me neque in ira tua corripias me
2 Ty din skott äro fastnad i mig, och din hand trycker mig.
quoniam sagittae tuae infixae sunt mihi et confirmasti super me manum tuam
3 Det är intet helbregda på min kropp, för ditt hots skull; och ingen frid är i minom benom, för mina synders skull.
non est sanitas carni meae a facie irae tuae non est pax ossibus meis a facie peccatorum meorum
4 Ty mina synder gå öfver mitt hufvud; såsom en tung börda äro de mig för svåra vordna.
quoniam iniquitates meae supergressae sunt caput meum sicut onus grave gravatae sunt super me
5 Min sår lukta och ruttna, för min galenskaps skull.
putruerunt et corruptae sunt cicatrices meae a facie insipientiae meae
6 Jag går krokot och mycket luto; hela dagen går jag sorgse.
miser factus sum et curvatus sum usque ad finem tota die contristatus ingrediebar
7 Ty mina länder borttorkas med allo, och intet helbregda är på minom kropp.
quoniam lumbi mei impleti sunt inlusionibus et non est sanitas in carne mea
8 Jag är allt för mycket förkrossad och sönderslagen; jag ryter för mins hjertas oros skull.
adflictus sum et humiliatus sum nimis rugiebam a gemitu cordis mei
9 Herre, för dig är allt mitt begär; och min suckan är dig intet fördold.
Domine ante te omne desiderium meum et gemitus meus a te non est absconditus
10 Mitt hjerta bäfvar; min kraft hafver mig förlåtit, och mins ögons ljus är icke när mig.
cor meum conturbatum est dereliquit me virtus mea et lumen oculorum meorum et ipsum non est mecum
11 Mine vänner och fränder stå gent mot mig, och se mina plågo, och mine näste träda fast fjerran.
amici mei et proximi mei adversus me adpropinquaverunt et steterunt et qui iuxta me erant de longe steterunt
12 Och de der efter mina själ stå, de gildra för mig; och de som mig ondt vilja, rådslå huru de skada göra måga, och gå om med all list.
et vim faciebant qui quaerebant animam meam et qui inquirebant mala mihi locuti sunt vanitates et dolos tota die meditabantur
13 Men jag måste vara såsom en döfver, och höra intet; och såsom en dumbe, den sin mun intet upplåter;
ego autem tamquam surdus non audiebam et sicut mutus non aperiens os suum
14 Och måste vara såsom en den der intet hörer, och den der ingen gensvar i sinom mun hafver.
et factus sum sicut homo non audiens et non habens in ore suo redargutiones
15 Men jag bidar, Herre, efter dig; du, Herre min Gud, varder mig hörandes.
quoniam in te Domine speravi tu exaudies Domine Deus meus
16 Ty jag tänker, att de ju icke skola glädjas öfver mig; om min fot stapplade, skulle de högeligen berömma sig öfver mig.
quia dixi nequando supergaudeant mihi inimici mei et dum commoventur pedes mei super me magna locuti sunt
17 Ty jag är gjord till att lida, och min värk är alltid för mig.
quoniam ego in flagella paratus et dolor meus in conspectu meo semper
18 Ty jag gör mina missgerning kunnoga, och sörjer för mina synd.
quoniam iniquitatem meam adnuntiabo et cogitabo pro peccato meo
19 Men mine fiender lefva, och äro mägtige; de mig utan skuld hata, äro store.
inimici autem mei vivent et firmati sunt super me et multiplicati sunt qui oderunt me inique
20 Och de mig ondt göra för godt, sätta sig emot mig; derföre, att jag far efter det godt är.
qui retribuunt mala pro bonis detrahebant mihi quoniam sequebar bonitatem
21 Förlåt mig icke, Herre; min Gud, var icke långt ifrå mig.
non derelinquas me Domine Deus meus ne discesseris a me
22 Skynda dig till att göra mig bistånd, Herre, min hjelp.
intende in adiutorium meum Domine salutis meae
