Psaltaren 38

1 En Psalm Davids, till åminnelse. Herre, straffa mig icke i dine vrede, och näps mig icke i dine grymhet.

O Yahweh, saannak a tubngaren iti ungetmo; saannak a dusaen iti pungtotmo.

2 Ty din skott äro fastnad i mig, och din hand trycker mig.

Ta sinugatnak dagiti panam; ken italtalmegnak dagiti imam.

3 Det är intet helbregda på min kropp, för ditt hots skull; och ingen frid är i minom benom, för mina synders skull.

Masakit ti entero a bagik gapu iti ungetmo, saan a nasalun-at dagiti tulangko gapu iti basolko.

4 Ty mina synder gå öfver mitt hufvud; såsom en tung börda äro de mig för svåra vordna.

Ta linapunosnak dagiti kinadakesko; nadagsenda unay nga awitko.

5 Min sår lukta och ruttna, för min galenskaps skull.

Agnunog ken bumangsit dagiti sugatko gapu kadagiti minamaag a basbasolko.

6 Jag går krokot och mycket luto; hela dagen går jag sorgse.

Nagdumog ken naibabainak iti inaldaw; agdungdung-awak nga agmalmalem.

7 Ty mina länder borttorkas med allo, och intet helbregda är på minom kropp.

Ta inabaknak ti bain, ket agsaksakit ti entero a bagik.

8 Jag är allt för mycket förkrossad och sönderslagen; jag ryter för mins hjertas oros skull.

Agpipikel ken agkakapsutak; agasugak gapu iti ut-ot ti pusok.

9 Herre, för dig är allt mitt begär; och min suckan är dig intet fördold.

O Apo, maawatam dagiti tarigagay ti kaunggan ti pusok, ket saan a mailemmeng kenka dagiti as-asugko.

10 Mitt hjerta bäfvar; min kraft hafver mig förlåtit, och mins ögons ljus är icke när mig.

Agkebbakebba ti pusok, agkakapsutak, ken aglidem ti panagkitak.

11 Mine vänner och fränder stå gent mot mig, och se mina plågo, och mine näste träda fast fjerran.

Inadaywannak dagiti gagayyem ken kakaduak gapu iti kasasaadko; saandak nga asitgan dagiti kaarrubak.

12 Och de der efter mina själ stå, de gildra för mig; och de som mig ondt vilja, rådslå huru de skada göra måga, och gå om med all list.

Agipakat kadagiti silo para kaniak dagiti agpanggep iti biagko. Agmalmalem nga agsasao kadagiti makadadael ken makaallilaw a sasao dagiti agtarigagay a mangdangran kaniak.

13 Men jag måste vara såsom en döfver, och höra intet; och såsom en dumbe, den sin mun intet upplåter;

Ngem siak, kaslaak maysa a tuleng a tao nga awan pulos mangngegna; kaslaak maysa nga umel a tao nga awan pulos maibagana.

14 Och måste vara såsom en den der intet hörer, och den der ingen gensvar i sinom mun hafver.

Kaslaak maysa a tao a saan a makangngeg ken awan maisungbatna.

15 Men jag bidar, Herre, efter dig; du, Herre min Gud, varder mig hörandes.

Awan duadua, nga urayenka, O Yahweh; sumungbatka, Apo a Diosko.

16 Ty jag tänker, att de ju icke skola glädjas öfver mig; om min fot stapplade, skulle de högeligen berömma sig öfver mig.

Ibagak daytoy tapno saandak a pagkakatawaan dagiti kabusorko. No maikaglis ti sakak, agaramidda kadagiti nakaam-amak a banbanag kaniak.

17 Ty jag är gjord till att lida, och min värk är alltid för mig.

Ta dandaniakon maitublak, ket kanayon nga agsagsagabaak.

18 Ty jag gör mina missgerning kunnoga, och sörjer för mina synd.

Ipudnok ti basolko; maseknanak iti nagbasolak.

19 Men mine fiender lefva, och äro mägtige; de mig utan skuld hata, äro store.

Ngem adu dagiti kabusorko, adu dagiti gumurgura kaniak nga awan gapgapuna.

20 Och de mig ondt göra för godt, sätta sig emot mig; derföre, att jag far efter det godt är.

Sinubadanda iti kinadakes ti kinaimbagko; pabpabasolendak uray no ikalikagumko ti nasayaat.

21 Förlåt mig icke, Herre; min Gud, var icke långt ifrå mig.

Saannak a panawan, O Yahweh; a Diosko, saanka nga umadayo kaniak.

22 Skynda dig till att göra mig bistånd, Herre, min hjelp.

Darasem ti umay a tumulong kaniak, O Apo, a salakanko.