Psaltaren 38

1 En Psalm Davids, till åminnelse. Herre, straffa mig icke i dine vrede, och näps mig icke i dine grymhet.

מזמור לדוד להזכיר יהוה אל בקצפך תוכיחני ובחמתך תיסרני׃

2 Ty din skott äro fastnad i mig, och din hand trycker mig.

כי חציך נחתו בי ותנחת עלי ידך׃

3 Det är intet helbregda på min kropp, för ditt hots skull; och ingen frid är i minom benom, för mina synders skull.

אין מתם בבשרי מפני זעמך אין שלום בעצמי מפני חטאתי׃

4 Ty mina synder gå öfver mitt hufvud; såsom en tung börda äro de mig för svåra vordna.

כי עונתי עברו ראשי כמשא כבד יכבדו ממני׃

5 Min sår lukta och ruttna, för min galenskaps skull.

הבאישו נמקו חבורתי מפני אולתי׃

6 Jag går krokot och mycket luto; hela dagen går jag sorgse.

נעויתי שחתי עד מאד כל היום קדר הלכתי׃

7 Ty mina länder borttorkas med allo, och intet helbregda är på minom kropp.

כי כסלי מלאו נקלה ואין מתם בבשרי׃

8 Jag är allt för mycket förkrossad och sönderslagen; jag ryter för mins hjertas oros skull.

נפוגותי ונדכיתי עד מאד שאגתי מנהמת לבי׃

9 Herre, för dig är allt mitt begär; och min suckan är dig intet fördold.

אדני נגדך כל תאותי ואנחתי ממך לא נסתרה׃

10 Mitt hjerta bäfvar; min kraft hafver mig förlåtit, och mins ögons ljus är icke när mig.

לבי סחרחר עזבני כחי ואור עיני גם הם אין אתי׃

11 Mine vänner och fränder stå gent mot mig, och se mina plågo, och mine näste träda fast fjerran.

אהבי ורעי מנגד נגעי יעמדו וקרובי מרחק עמדו׃

12 Och de der efter mina själ stå, de gildra för mig; och de som mig ondt vilja, rådslå huru de skada göra måga, och gå om med all list.

וינקשו מבקשי נפשי ודרשי רעתי דברו הוות ומרמות כל היום יהגו׃

13 Men jag måste vara såsom en döfver, och höra intet; och såsom en dumbe, den sin mun intet upplåter;

ואני כחרש לא אשמע וכאלם לא יפתח פיו׃

14 Och måste vara såsom en den der intet hörer, och den der ingen gensvar i sinom mun hafver.

ואהי כאיש אשר לא שמע ואין בפיו תוכחות׃

15 Men jag bidar, Herre, efter dig; du, Herre min Gud, varder mig hörandes.

כי לך יהוה הוחלתי אתה תענה אדני אלהי׃

16 Ty jag tänker, att de ju icke skola glädjas öfver mig; om min fot stapplade, skulle de högeligen berömma sig öfver mig.

כי אמרתי פן ישמחו לי במוט רגלי עלי הגדילו׃

17 Ty jag är gjord till att lida, och min värk är alltid för mig.

כי אני לצלע נכון ומכאובי נגדי תמיד׃

18 Ty jag gör mina missgerning kunnoga, och sörjer för mina synd.

כי עוני אגיד אדאג מחטאתי׃

19 Men mine fiender lefva, och äro mägtige; de mig utan skuld hata, äro store.

ואיבי חיים עצמו ורבו שנאי שקר׃

20 Och de mig ondt göra för godt, sätta sig emot mig; derföre, att jag far efter det godt är.

ומשלמי רעה תחת טובה ישטנוני תחת רדופי טוב׃

21 Förlåt mig icke, Herre; min Gud, var icke långt ifrå mig.

אל תעזבני יהוה אלהי אל תרחק ממני׃

22 Skynda dig till att göra mig bistånd, Herre, min hjelp.

חושה לעזרתי אדני תשועתי׃