Psaltaren 38

1 En Psalm Davids, till åminnelse. Herre, straffa mig icke i dine vrede, och näps mig icke i dine grymhet.

מזמור לדוד להזכיר ב יהוה--אל-בקצפך תוכיחני ובחמתך תיסרני

2 Ty din skott äro fastnad i mig, och din hand trycker mig.

כי-חציך נחתו בי ותנחת עלי ידך

3 Det är intet helbregda på min kropp, för ditt hots skull; och ingen frid är i minom benom, för mina synders skull.

אין-מתם בבשרי מפני זעמך אין-שלום בעצמי מפני חטאתי

4 Ty mina synder gå öfver mitt hufvud; såsom en tung börda äro de mig för svåra vordna.

כי עונתי עברו ראשי כמשא כבד יכבדו ממני

5 Min sår lukta och ruttna, för min galenskaps skull.

הבאישו נמקו חבורתי מפני אולתי

6 Jag går krokot och mycket luto; hela dagen går jag sorgse.

נעויתי שחתי עד-מאד כל-היום קדר הלכתי

7 Ty mina länder borttorkas med allo, och intet helbregda är på minom kropp.

כי-כסלי מלאו נקלה ואין מתם בבשרי

8 Jag är allt för mycket förkrossad och sönderslagen; jag ryter för mins hjertas oros skull.

נפוגותי ונדכיתי עד-מאד שאגתי מנהמת לבי

9 Herre, för dig är allt mitt begär; och min suckan är dig intet fördold.

אדני נגדך כל-תאותי ואנחתי ממך לא-נסתרה

10 Mitt hjerta bäfvar; min kraft hafver mig förlåtit, och mins ögons ljus är icke när mig.

לבי סחרחר עזבני כחי ואור-עיני גם-הם אין אתי

11 Mine vänner och fränder stå gent mot mig, och se mina plågo, och mine näste träda fast fjerran.

אהבי ורעי--מנגד נגעי יעמדו וקרובי מרחק עמדו

12 Och de der efter mina själ stå, de gildra för mig; och de som mig ondt vilja, rådslå huru de skada göra måga, och gå om med all list.

וינקשו מבקשי נפשי ודרשי רעתי דברו הוות ומרמות כל-היום יהגו

13 Men jag måste vara såsom en döfver, och höra intet; och såsom en dumbe, den sin mun intet upplåter;

ואני כחרש לא אשמע וכאלם לא יפתח-פיו

14 Och måste vara såsom en den der intet hörer, och den der ingen gensvar i sinom mun hafver.

ואהי--כאיש אשר לא-שמע ואין בפיו תוכחות

15 Men jag bidar, Herre, efter dig; du, Herre min Gud, varder mig hörandes.

כי-לך יהוה הוחלתי אתה תענה אדני אלהי

16 Ty jag tänker, att de ju icke skola glädjas öfver mig; om min fot stapplade, skulle de högeligen berömma sig öfver mig.

כי-אמרתי פן-ישמחו-לי במוט רגלי עלי הגדילו

17 Ty jag är gjord till att lida, och min värk är alltid för mig.

כי-אני לצלע נכון ומכאובי נגדי תמיד

18 Ty jag gör mina missgerning kunnoga, och sörjer för mina synd.

כי-עוני אגיד אדאג מחטאתי

19 Men mine fiender lefva, och äro mägtige; de mig utan skuld hata, äro store.

ואיבי חיים עצמו ורבו שנאי שקר

20 Och de mig ondt göra för godt, sätta sig emot mig; derföre, att jag far efter det godt är.

ומשלמי רעה תחת טובה-- ישטנוני תחת רדופי- (רדפי-) טוב

21 Förlåt mig icke, Herre; min Gud, var icke långt ifrå mig.

אל-תעזבני יהוה אלהי אל-תרחק ממני

22 Skynda dig till att göra mig bistånd, Herre, min hjelp.

חושה לעזרתי אדני תשועתי