Psaltaren 38

1 En Psalm Davids, till åminnelse. Herre, straffa mig icke i dine vrede, och näps mig icke i dine grymhet.

Se yon sòm David. Pou Bondye pa bliye nou. Seyè, pa pini m' lè ou fache! Pa kale m' lè ou an kòlè!

2 Ty din skott äro fastnad i mig, och din hand trycker mig.

Ou bat mwen jouk ou blese m'. Ou kale m' byen kale.

3 Det är intet helbregda på min kropp, för ditt hots skull; och ingen frid är i minom benom, för mina synders skull.

Ou te fache anpil, se sa ki fè pa gen yon pati nan kò m' ki pa malad. Mwen te peche, se sa ki fè tout zo nan kò m' ap fè m' mal.

4 Ty mina synder gå öfver mitt hufvud; såsom en tung börda äro de mig för svåra vordna.

Peche m' yo fè pil, yo kouvri tèt mwen. Y'ap kraze m' tankou yon chay ki twò lou pou mwen.

5 Min sår lukta och ruttna, för min galenskaps skull.

Malenng mwen yo santi, y'ap koule paske mwen te viv tankou moun fou.

6 Jag går krokot och mycket luto; hela dagen går jag sorgse.

Mwen kagou, ren m' kase nèt. Tout lajounen m'ap mache tèt bese, dlo nan je.

7 Ty mina länder borttorkas med allo, och intet helbregda är på minom kropp.

Mwen gen yon lafyèb cho sou mwen. Mwen santi mwen malad nan tout kò m'

8 Jag är allt för mycket förkrossad och sönderslagen; jag ryter för mins hjertas oros skull.

Mwen san fòs, tout zo nan kò m' kraze. Kè m' sere, m'ap plenn sitèlman m'ap soufri.

9 Herre, för dig är allt mitt begär; och min suckan är dig intet fördold.

Seyè, ou konnen tou sa mwen ta renmen. Ou wè jan m'ap soufri.

10 Mitt hjerta bäfvar; min kraft hafver mig förlåtit, och mins ögons ljus är icke när mig.

Kè m' ap bat anpil, mwen pa kapab sipòte ankò! Ata je m', mwen pa ka louvri yo!

11 Mine vänner och fränder stå gent mot mig, och se mina plågo, och mine näste träda fast fjerran.

Tout zanmi m', tout vwazinaj kanpe lwen mwen, tout fanmi m' rete lwen mwen poutèt malenng mwen an.

12 Och de der efter mina själ stå, de gildra för mig; och de som mig ondt vilja, rådslå huru de skada göra måga, och gå om med all list.

Moun ki ta renmen wè m' mouri yo tann pèlen pou mwen. Moun ki ta renmen wè malè rive m' yo ap plede di yon bann move pawòl sou mwen. Tout lajounen, y'ap fè konplo sou mwen.

13 Men jag måste vara såsom en döfver, och höra intet; och såsom en dumbe, den sin mun intet upplåter;

Mwen menm, mwen tankou yon moun ki soudè, mwen pa tande. Mwen tankou yon moun ki bèbè, mwen pa pale.

14 Och måste vara såsom en den der intet hörer, och den der ingen gensvar i sinom mun hafver.

Wi, mwen pa louvri bouch mwen reponn yo paske mwen tankou yon moun ki pa tande sa y'ap di a.

15 Men jag bidar, Herre, efter dig; du, Herre min Gud, varder mig hörandes.

Seyè, se nan ou mwen mete tout konfyans mwen, se ou menm ki va reponn pou mwen, o Seyè, Bondye mwen.

16 Ty jag tänker, att de ju icke skola glädjas öfver mig; om min fot stapplade, skulle de högeligen berömma sig öfver mig.

Paske, mwen di nan kè m': -Pa kite yo fè fèt sou tèt mwen, pa kite yo moute sou mwen si pye m' chape.

17 Ty jag är gjord till att lida, och min värk är alltid för mig.

Mwen prèt pou m' tonbe. Doulè a pi rèd sou mwen.

18 Ty jag gör mina missgerning kunnoga, och sörjer för mina synd.

Mwen rekonèt mechanste mwen fè. Kè m' sere lè m' wè sa m' fè.

19 Men mine fiender lefva, och äro mägtige; de mig utan skuld hata, äro store.

Lènmi m' yo gwonèg, yo anpil. Se yon bann moun ki rete konsa yo pa vle wè m'.

20 Och de mig ondt göra för godt, sätta sig emot mig; derföre, att jag far efter det godt är.

Moun sa yo rann mwen mal pou byen, yo leve kont mwen, paske m'ap chache fè byen.

21 Förlåt mig icke, Herre; min Gud, var icke långt ifrå mig.

Pa lage m' Seyè! Bondye mwen, pa rale kò ou dèyè!

22 Skynda dig till att göra mig bistånd, Herre, min hjelp.

Prese vin pote m' sekou, Seyè, ou menm ki delivrans mwen.