Psaltaren 38
1 En Psalm Davids, till åminnelse. Herre, straffa mig icke i dine vrede, och näps mig icke i dine grymhet.
A Psalm of David, 'To cause to remember.' Jehovah, in Thy wrath reprove me not, Nor in Thy fury chastise me.
2 Ty din skott äro fastnad i mig, och din hand trycker mig.
For Thine arrows have come down on me, And Thou lettest down upon me Thy hand.
3 Det är intet helbregda på min kropp, för ditt hots skull; och ingen frid är i minom benom, för mina synders skull.
Soundness is not in my flesh, Because of Thine indignation, Peace is not in my bones because of my sin.
4 Ty mina synder gå öfver mitt hufvud; såsom en tung börda äro de mig för svåra vordna.
For mine iniquities have passed over my head, As a heavy burden — too heavy for me.
5 Min sår lukta och ruttna, för min galenskaps skull.
Stunk — become corrupt have my wounds, Because of my folly.
6 Jag går krokot och mycket luto; hela dagen går jag sorgse.
I have been bent down, I have been bowed down — unto excess, All the day I have gone mourning.
7 Ty mina länder borttorkas med allo, och intet helbregda är på minom kropp.
For my flanks have been full of drought, And soundness is not in my flesh.
8 Jag är allt för mycket förkrossad och sönderslagen; jag ryter för mins hjertas oros skull.
I have been feeble and smitten — unto excess, I have roared from disquietude of heart.
9 Herre, för dig är allt mitt begär; och min suckan är dig intet fördold.
Lord, before Thee [is] all my desire, And my sighing from Thee hath not been hid.
10 Mitt hjerta bäfvar; min kraft hafver mig förlåtit, och mins ögons ljus är icke när mig.
My heart [is] panting, my power hath forsaken me, And the light of mine eyes, Even they are not with me.
11 Mine vänner och fränder stå gent mot mig, och se mina plågo, och mine näste träda fast fjerran.
My lovers and my friends over-against my plague stand. And my neighbours afar off have stood.
12 Och de der efter mina själ stå, de gildra för mig; och de som mig ondt vilja, rådslå huru de skada göra måga, och gå om med all list.
And those seeking my soul lay a snare, And those seeking my evil Have spoken mischievous things, And they do deceits meditate all the day.
13 Men jag måste vara såsom en döfver, och höra intet; och såsom en dumbe, den sin mun intet upplåter;
And I, as deaf, hear not. And as a dumb one who openeth not his mouth.
14 Och måste vara såsom en den der intet hörer, och den der ingen gensvar i sinom mun hafver.
Yea, I am as a man who heareth not, And in his mouth are no reproofs.
15 Men jag bidar, Herre, efter dig; du, Herre min Gud, varder mig hörandes.
Because for Thee, O Jehovah, I have waited, Thou dost answer, O Lord my God.
16 Ty jag tänker, att de ju icke skola glädjas öfver mig; om min fot stapplade, skulle de högeligen berömma sig öfver mig.
When I said, 'Lest they rejoice over me, In the slipping of my foot against me they magnified themselves.
17 Ty jag är gjord till att lida, och min värk är alltid för mig.
For I am ready to halt, And my pain [is] before me continually.
18 Ty jag gör mina missgerning kunnoga, och sörjer för mina synd.
For mine iniquity I declare, I am sorry for my sin.
19 Men mine fiender lefva, och äro mägtige; de mig utan skuld hata, äro store.
And mine enemies [are] lively, They have been strong, and those hating me without cause, Have been multiplied.
20 Och de mig ondt göra för godt, sätta sig emot mig; derföre, att jag far efter det godt är.
And those paying evil for good accuse me, Because of my pursuing good.
21 Förlåt mig icke, Herre; min Gud, var icke långt ifrå mig.
Do not forsake me, O Jehovah, My God, be not far from me,
22 Skynda dig till att göra mig bistånd, Herre, min hjelp.
Haste to help me, O Lord, my salvation!
