Psaltaren 38

1 En Psalm Davids, till åminnelse. Herre, straffa mig icke i dine vrede, och näps mig icke i dine grymhet.

A Psalm by David, for a memorial. LORD, don’t rebuke me in your wrath, neither chasten me in your hot displeasure.

2 Ty din skott äro fastnad i mig, och din hand trycker mig.

For your arrows have pierced me, your hand presses hard on me.

3 Det är intet helbregda på min kropp, för ditt hots skull; och ingen frid är i minom benom, för mina synders skull.

There is no soundness in my flesh because of your indignation, neither is there any health in my bones because of my sin.

4 Ty mina synder gå öfver mitt hufvud; såsom en tung börda äro de mig för svåra vordna.

For my iniquities have gone over my head. As a heavy burden, they are too heavy for me.

5 Min sår lukta och ruttna, för min galenskaps skull.

My wounds are loathsome and corrupt because of my foolishness.

6 Jag går krokot och mycket luto; hela dagen går jag sorgse.

I am in pain and bowed down greatly. I go mourning all day long.

7 Ty mina länder borttorkas med allo, och intet helbregda är på minom kropp.

For my waist is filled with burning. There is no soundness in my flesh.

8 Jag är allt för mycket förkrossad och sönderslagen; jag ryter för mins hjertas oros skull.

I am faint and severely bruised. I have groaned by reason of the anguish of my heart.

9 Herre, för dig är allt mitt begär; och min suckan är dig intet fördold.

Lord, all my desire is before you. My groaning is not hidden from you.

10 Mitt hjerta bäfvar; min kraft hafver mig förlåtit, och mins ögons ljus är icke när mig.

My heart throbs. My strength fails me. As for the light of my eyes, it has also left me.

11 Mine vänner och fränder stå gent mot mig, och se mina plågo, och mine näste träda fast fjerran.

My lovers and my friends stand aloof from my plague. My kinsmen stand far away.

12 Och de der efter mina själ stå, de gildra för mig; och de som mig ondt vilja, rådslå huru de skada göra måga, och gå om med all list.

They also who seek after my life lay snares. Those who seek my hurt speak mischievous things, and meditate deceits all day long.

13 Men jag måste vara såsom en döfver, och höra intet; och såsom en dumbe, den sin mun intet upplåter;

But I, as a deaf man, don’t hear. I am as a mute man who doesn’t open his mouth.

14 Och måste vara såsom en den der intet hörer, och den der ingen gensvar i sinom mun hafver.

Yes, I am as a man who doesn’t hear, in whose mouth are no reproofs.

15 Men jag bidar, Herre, efter dig; du, Herre min Gud, varder mig hörandes.

For I hope in you, LORD. You will answer, Lord my God.

16 Ty jag tänker, att de ju icke skola glädjas öfver mig; om min fot stapplade, skulle de högeligen berömma sig öfver mig.

For I said, “Don’t let them gloat over me, or exalt themselves over me when my foot slips.”

17 Ty jag är gjord till att lida, och min värk är alltid för mig.

For I am ready to fall. My pain is continually before me.

18 Ty jag gör mina missgerning kunnoga, och sörjer för mina synd.

For I will declare my iniquity. I will be sorry for my sin.

19 Men mine fiender lefva, och äro mägtige; de mig utan skuld hata, äro store.

But my enemies are vigorous and many. Those who hate me without reason are numerous.

20 Och de mig ondt göra för godt, sätta sig emot mig; derföre, att jag far efter det godt är.

They who render evil for good are also adversaries to me, because I follow what is good.

21 Förlåt mig icke, Herre; min Gud, var icke långt ifrå mig.

Don’t forsake me, LORD. My God, don’t be far from me.

22 Skynda dig till att göra mig bistånd, Herre, min hjelp.

Hurry to help me, Lord, my salvation.