Psaltaren 38
1 En Psalm Davids, till åminnelse. Herre, straffa mig icke i dine vrede, och näps mig icke i dine grymhet.
A Psalm of David, to bring to remembrance. O LORD, rebuke me not in thy wrath: neither chasten me in thy hot displeasure.
2 Ty din skott äro fastnad i mig, och din hand trycker mig.
For thy arrows stick fast in me, and thy hand falleth heavy upon me.
3 Det är intet helbregda på min kropp, för ditt hots skull; och ingen frid är i minom benom, för mina synders skull.
There is no soundness in my flesh because of thy anger; neither is there any rest in my bones because of my sin.
4 Ty mina synder gå öfver mitt hufvud; såsom en tung börda äro de mig för svåra vordna.
For my iniquities have gone over my head: as an heavy burden they are too heavy for me.
5 Min sår lukta och ruttna, för min galenskaps skull.
My wounds stink and are corrupt because of my foolishness.
6 Jag går krokot och mycket luto; hela dagen går jag sorgse.
I am troubled; I am bowed down greatly; I go mourning all the day long.
7 Ty mina länder borttorkas med allo, och intet helbregda är på minom kropp.
For my loins are filled with a loathsome disease: and there is no soundness in my flesh.
8 Jag är allt för mycket förkrossad och sönderslagen; jag ryter för mins hjertas oros skull.
I am feeble and grievously broken: I have roared by reason of the disquietness of my heart.
9 Herre, för dig är allt mitt begär; och min suckan är dig intet fördold.
Lord, all my desire is before thee; and my groaning is not hid from thee.
10 Mitt hjerta bäfvar; min kraft hafver mig förlåtit, och mins ögons ljus är icke när mig.
My heart panteth, my strength faileth me: as for the light of my eyes, that also is gone from me.
11 Mine vänner och fränder stå gent mot mig, och se mina plågo, och mine näste träda fast fjerran.
My lovers and my friends stand aloof from my affliction; and my kinsmen stand afar off.
12 Och de der efter mina själ stå, de gildra för mig; och de som mig ondt vilja, rådslå huru de skada göra måga, och gå om med all list.
They also that seek after my life lay snares for me: and they that seek my hurt speak mischievous things, and imagine deceits all the day long.
13 Men jag måste vara såsom en döfver, och höra intet; och såsom en dumbe, den sin mun intet upplåter;
But I, as a deaf man, heard not; and I was as a dumb man that openeth not his mouth.
14 Och måste vara såsom en den der intet hörer, och den der ingen gensvar i sinom mun hafver.
Thus I was as a man that heareth not, and in whose mouth are no reproofs.
15 Men jag bidar, Herre, efter dig; du, Herre min Gud, varder mig hörandes.
For in thee, O LORD, do I hope: thou wilt hear, O Lord my God.
16 Ty jag tänker, att de ju icke skola glädjas öfver mig; om min fot stapplade, skulle de högeligen berömma sig öfver mig.
For I said, Hear me, lest otherwise they should rejoice over me: when my foot slippeth, they magnify themselves against me.
17 Ty jag är gjord till att lida, och min värk är alltid för mig.
For I am ready to halt, and my sorrow is continually before me.
18 Ty jag gör mina missgerning kunnoga, och sörjer för mina synd.
For I will declare my iniquity; I will be sorry for my sin.
19 Men mine fiender lefva, och äro mägtige; de mig utan skuld hata, äro store.
But my enemies are lively, and they are strong: and they that hate me wrongfully are multiplied.
20 Och de mig ondt göra för godt, sätta sig emot mig; derföre, att jag far efter det godt är.
They also that render evil for good are my adversaries; because I follow the thing that is good.
21 Förlåt mig icke, Herre; min Gud, var icke långt ifrå mig.
Forsake me not, O LORD: O my God, be not far from me.
22 Skynda dig till att göra mig bistånd, Herre, min hjelp.
Make haste to help me, O Lord my salvation.
