< Psaltaren 38 >
1 En Psalm Davids, till åminnelse. Herre, straffa mig icke i dine vrede, och näps mig icke i dine grymhet.
Yahweh, when you are angry [with me], do not rebuke/scold me and punish me!
2 Ty din skott äro fastnad i mig, och din hand trycker mig.
[Now it is as though] you have shot your arrows at me and wounded me; you have struck me and knocked me down.
3 Det är intet helbregda på min kropp, för ditt hots skull; och ingen frid är i minom benom, för mina synders skull.
Because you have been angry with me, I am suffering great pain. Because of my sin, my whole body is diseased.
4 Ty mina synder gå öfver mitt hufvud; såsom en tung börda äro de mig för svåra vordna.
All my sins are [like a flood] that covers my head; they are like a load that is very heavy, with the result that I cannot carry it.
5 Min sår lukta och ruttna, för min galenskaps skull.
Because I have done foolish things, I have sores that have become worse, and they stink.
6 Jag går krokot och mycket luto; hela dagen går jag sorgse.
[Sometimes] I am bent over, and [sometimes] I lie prostrate; I am sad/cry all day.
7 Ty mina länder borttorkas med allo, och intet helbregda är på minom kropp.
My body is burning with fever, and I am very ill.
8 Jag är allt för mycket förkrossad och sönderslagen; jag ryter för mins hjertas oros skull.
I am completely exhausted, and I have no strength. I am very distressed, and I groan with pain.
9 Herre, för dig är allt mitt begär; och min suckan är dig intet fördold.
Yahweh, you know that I desire [to be healed]; you hear me while I am groaning.
10 Mitt hjerta bäfvar; min kraft hafver mig förlåtit, och mins ögons ljus är icke när mig.
My heat is pounding heavily, and all my strength is gone. I am no longer able to see well.
11 Mine vänner och fränder stå gent mot mig, och se mina plågo, och mine näste träda fast fjerran.
My friends and neighbors stay away from me because of my sores; even my own family stays away from me.
12 Och de der efter mina själ stå, de gildra för mig; och de som mig ondt vilja, rådslå huru de skada göra måga, och gå om med all list.
And those who want to kill me set traps to catch me; those who want to harm me discuss ways to get rid of me; they plot against me all day.
13 Men jag måste vara såsom en döfver, och höra intet; och såsom en dumbe, den sin mun intet upplåter;
Now I act like I’m deaf, and do not listen [to what they say]. I act like I cannot talk, so I say nothing [to reply to them].
14 Och måste vara såsom en den der intet hörer, och den der ingen gensvar i sinom mun hafver.
I act like a man who does not answer [when people talk to him], because he cannot hear anything.
15 Men jag bidar, Herre, efter dig; du, Herre min Gud, varder mig hörandes.
But Yahweh, I trust in you. My Lord God, you will answer me.
16 Ty jag tänker, att de ju icke skola glädjas öfver mig; om min fot stapplade, skulle de högeligen berömma sig öfver mig.
I said to you, “Do not cause [me to die, with the result that] my enemies will rejoice! Do not cause me to stumble, with the result that they will be very happy!”
17 Ty jag är gjord till att lida, och min värk är alltid för mig.
I say that because I am about to fall down, and I constantly have pain.
18 Ty jag gör mina missgerning kunnoga, och sörjer för mina synd.
I confess the wrong things that I have done; I am [very] sorry for the sins that I have committed.
19 Men mine fiender lefva, och äro mägtige; de mig utan skuld hata, äro store.
My enemies are healthy and strong; there are many people who hate me for no reason.
20 Och de mig ondt göra för godt, sätta sig emot mig; derföre, att jag far efter det godt är.
Those who do evil things to me in return for my doing good things to them oppose me because I try to do what is right.
21 Förlåt mig icke, Herre; min Gud, var icke långt ifrå mig.
Yahweh, do not abandon me! My God, do not stay far from me!
22 Skynda dig till att göra mig bistånd, Herre, min hjelp.
Lord, you are the one who saves/rescues me; Quickly [come and] help me!