Psaltaren 38

1 En Psalm Davids, till åminnelse. Herre, straffa mig icke i dine vrede, och näps mig icke i dine grymhet.

“A psalm of David. To bring to remembrance.” O LORD! rebuke me not in thy wrath, Nor chasten me in thy hot displeasure!

2 Ty din skott äro fastnad i mig, och din hand trycker mig.

For thine arrows have deeply pierced me, And thy hand hath been heavy upon me.

3 Det är intet helbregda på min kropp, för ditt hots skull; och ingen frid är i minom benom, för mina synders skull.

There is no soundness in my flesh, because of thine anger; Nor rest in my bones, because of my sin.

4 Ty mina synder gå öfver mitt hufvud; såsom en tung börda äro de mig för svåra vordna.

For my iniquities have gone over my head; Like a heavy burden, they are more than I can bear.

5 Min sår lukta och ruttna, för min galenskaps skull.

My wounds putrefy and are loathsome on account of my folly.

6 Jag går krokot och mycket luto; hela dagen går jag sorgse.

I am bent; I am bowed down greatly; I go mourning all the day long.

7 Ty mina länder borttorkas med allo, och intet helbregda är på minom kropp.

For my loins are full of burning heat, And there is no soundness in my flesh.

8 Jag är allt för mycket förkrossad och sönderslagen; jag ryter för mins hjertas oros skull.

I am weakened and bruised exceedingly; I roar by reason of the disquietude of my heart.

9 Herre, för dig är allt mitt begär; och min suckan är dig intet fördold.

O Lord! thou knowest all my desire, And my groaning is not hidden from thee!

10 Mitt hjerta bäfvar; min kraft hafver mig förlåtit, och mins ögons ljus är icke när mig.

My heart panteth; my strength faileth me; The very light of my eyes is gone from me.

11 Mine vänner och fränder stå gent mot mig, och se mina plågo, och mine näste träda fast fjerran.

My friends and acquaintance keep aloof from my woe, And my kinsmen stand afar off:

12 Och de der efter mina själ stå, de gildra för mig; och de som mig ondt vilja, rådslå huru de skada göra måga, och gå om med all list.

While they who seek my life lay snares for me; They who seek my hurt threaten destruction, And meditate deceit all the day long.

13 Men jag måste vara såsom en döfver, och höra intet; och såsom en dumbe, den sin mun intet upplåter;

But I, like a deaf man, hear not; And, like a dumb man, open not my mouth.

14 Och måste vara såsom en den der intet hörer, och den der ingen gensvar i sinom mun hafver.

I am like one who heareth nothing, And in whose mouth is no reply.

15 Men jag bidar, Herre, efter dig; du, Herre min Gud, varder mig hörandes.

For in thee, O LORD! do I put my trust; Thou wilt hear, O Lord, my God!

16 Ty jag tänker, att de ju icke skola glädjas öfver mig; om min fot stapplade, skulle de högeligen berömma sig öfver mig.

For I have prayed, “Let them not rejoice over me; Let them not exult at the slipping of my feet!”

17 Ty jag är gjord till att lida, och min värk är alltid för mig.

For I am ready to fall, And my pain doth never leave me;

18 Ty jag gör mina missgerning kunnoga, och sörjer för mina synd.

For I confess my iniquity, And am troubled on account of my sin.

19 Men mine fiender lefva, och äro mägtige; de mig utan skuld hata, äro store.

But my enemies flourish and are strong; They who hate me without cause are multiplied.

20 Och de mig ondt göra för godt, sätta sig emot mig; derföre, att jag far efter det godt är.

They who repay good with evil are my enemies, Because I follow that which is good.

21 Förlåt mig icke, Herre; min Gud, var icke långt ifrå mig.

Forsake me not, O LORD! O my God! be not far from me!

22 Skynda dig till att göra mig bistånd, Herre, min hjelp.

Make hast to mine aid, O Lord, my salvation!