Psaltaren 38
1 En Psalm Davids, till åminnelse. Herre, straffa mig icke i dine vrede, och näps mig icke i dine grymhet.
A Psalm of David for remembrance concerning the Sabbath-day. O Lord, rebuke me not in your wrath, neither chasten me in your anger.
2 Ty din skott äro fastnad i mig, och din hand trycker mig.
For your weapons are fixed in me, and you have pressed your hand heavily upon me.
3 Det är intet helbregda på min kropp, för ditt hots skull; och ingen frid är i minom benom, för mina synders skull.
For there is no health in my flesh because of your anger; there is no peace to my bones because of my sins.
4 Ty mina synder gå öfver mitt hufvud; såsom en tung börda äro de mig för svåra vordna.
For my transgressions have gone over mine head: they have pressed heavily upon me like a weighty burden.
5 Min sår lukta och ruttna, för min galenskaps skull.
My bruises have become noisome and corrupt, because of my foolishness.
6 Jag går krokot och mycket luto; hela dagen går jag sorgse.
I have been wretched and bowed down continually: I went with a mourning countenance all the day.
7 Ty mina länder borttorkas med allo, och intet helbregda är på minom kropp.
For my soul is filled with mockings; and there is no health in my flesh.
8 Jag är allt för mycket förkrossad och sönderslagen; jag ryter för mins hjertas oros skull.
I have been afflicted and brought down exceedingly: I have roared for the groaning of my heart.
9 Herre, för dig är allt mitt begär; och min suckan är dig intet fördold.
But all my desire is before you; and my groaning is not hidden from you.
10 Mitt hjerta bäfvar; min kraft hafver mig förlåtit, och mins ögons ljus är icke när mig.
My heart is troubled, my strength has failed me; and the light of mine eyes is not with me.
11 Mine vänner och fränder stå gent mot mig, och se mina plågo, och mine näste träda fast fjerran.
My friends and my neighbors drew near before me, and stood still; and my nearest of kin stood afar off.
12 Och de der efter mina själ stå, de gildra för mig; och de som mig ondt vilja, rådslå huru de skada göra måga, och gå om med all list.
While they pressed hard upon me that sought my soul: and they that sought my hurt spoke vanities, and devised deceits all the day.
13 Men jag måste vara såsom en döfver, och höra intet; och såsom en dumbe, den sin mun intet upplåter;
But I, as a deaf man, heard not; and was as a dumb man not opening his mouth.
14 Och måste vara såsom en den der intet hörer, och den der ingen gensvar i sinom mun hafver.
And I was as a man that hears not, and who has no reproofs in his mouth.
15 Men jag bidar, Herre, efter dig; du, Herre min Gud, varder mig hörandes.
For I hoped in you, O Lord: you will hear, O Lord my God.
16 Ty jag tänker, att de ju icke skola glädjas öfver mig; om min fot stapplade, skulle de högeligen berömma sig öfver mig.
For I said, Lest mine enemies rejoice against me: for when my feet were moved, they spoke boastingly against me.
17 Ty jag är gjord till att lida, och min värk är alltid för mig.
For I am ready for plagues, and my grief is continually before me.
18 Ty jag gör mina missgerning kunnoga, och sörjer för mina synd.
For I will declare mine iniquity, and be distressed for my sin.
19 Men mine fiender lefva, och äro mägtige; de mig utan skuld hata, äro store.
But mine enemies live, and are mightier than I: and they that hate me unjustly are multiplied.
20 Och de mig ondt göra för godt, sätta sig emot mig; derföre, att jag far efter det godt är.
They that reward evil for good slandered me; because I followed righteousness.
21 Förlåt mig icke, Herre; min Gud, var icke långt ifrå mig.
Forsake me not, O Lord my God: depart not from me.
22 Skynda dig till att göra mig bistånd, Herre, min hjelp.
Draw near to my help, O Lord of my salvation.
