Psaltaren 38
1 En Psalm Davids, till åminnelse. Herre, straffa mig icke i dine vrede, och näps mig icke i dine grymhet.
A Psalm of David, in commemoration of the Sabbath. O Lord, do not rebuke me in your fury, nor chastise me in your wrath.
2 Ty din skott äro fastnad i mig, och din hand trycker mig.
For your arrows have been driven into me, and your hand has been confirmed over me.
3 Det är intet helbregda på min kropp, för ditt hots skull; och ingen frid är i minom benom, för mina synders skull.
There is no health in my flesh before the face of your wrath. There is no peace for my bones before the face of my sins.
4 Ty mina synder gå öfver mitt hufvud; såsom en tung börda äro de mig för svåra vordna.
For my iniquities have walked over my head, and they have been like a heavy burden weighing upon me.
5 Min sår lukta och ruttna, för min galenskaps skull.
My sores have putrefied and been corrupted before the face of my foolishness.
6 Jag går krokot och mycket luto; hela dagen går jag sorgse.
I have become miserable, and I have been bent down, even to the end. I have walked with contrition all day long.
7 Ty mina länder borttorkas med allo, och intet helbregda är på minom kropp.
For my loins have been filled with illusions, and there is no health in my flesh.
8 Jag är allt för mycket förkrossad och sönderslagen; jag ryter för mins hjertas oros skull.
I have been afflicted and greatly humbled. I bellowed from the groaning of my heart.
9 Herre, för dig är allt mitt begär; och min suckan är dig intet fördold.
O Lord, all my desire is before you, and my groaning before you has not been hidden.
10 Mitt hjerta bäfvar; min kraft hafver mig förlåtit, och mins ögons ljus är icke när mig.
My heart has been disturbed. My strength has abandoned me, and the light of my eyes has abandoned me, and it is not with me.
11 Mine vänner och fränder stå gent mot mig, och se mina plågo, och mine näste träda fast fjerran.
My friends and my neighbors have drawn near and stood against me. And those who were next to me stood far apart. And those who sought my soul used violence.
12 Och de der efter mina själ stå, de gildra för mig; och de som mig ondt vilja, rådslå huru de skada göra måga, och gå om med all list.
And those who sought evil accusations against me were speaking emptiness. And they practiced deceitfulness all day long.
13 Men jag måste vara såsom en döfver, och höra intet; och såsom en dumbe, den sin mun intet upplåter;
But, like someone deaf, I did not hear. And I was like someone mute, not opening his mouth.
14 Och måste vara såsom en den der intet hörer, och den der ingen gensvar i sinom mun hafver.
And I became like a man who does not hear, and who has no reproofs in his mouth.
15 Men jag bidar, Herre, efter dig; du, Herre min Gud, varder mig hörandes.
For in you, Lord, I have hoped. You will listen to me, O Lord my God.
16 Ty jag tänker, att de ju icke skola glädjas öfver mig; om min fot stapplade, skulle de högeligen berömma sig öfver mig.
For I said, “Lest at any time, my enemies might rejoice over me,” and, “While my feet are being shaken, they have spoken great things against me.”
17 Ty jag är gjord till att lida, och min värk är alltid för mig.
For I have been prepared for scourges, and my sorrow is ever before me.
18 Ty jag gör mina missgerning kunnoga, och sörjer för mina synd.
For I will announce my iniquity, and I will think about my sin.
19 Men mine fiender lefva, och äro mägtige; de mig utan skuld hata, äro store.
But my enemies live, and they have been stronger than me. And those who have wrongfully hated me have been multiplied.
20 Och de mig ondt göra för godt, sätta sig emot mig; derföre, att jag far efter det godt är.
Those who render evil for good have dragged me down, because I followed goodness.
21 Förlåt mig icke, Herre; min Gud, var icke långt ifrå mig.
Do not forsake me, O Lord my God. Do not depart from me.
22 Skynda dig till att göra mig bistånd, Herre, min hjelp.
Be attentive to my help, O Lord, the God of my salvation.
