Psaltaren 38
1 En Psalm Davids, till åminnelse. Herre, straffa mig icke i dine vrede, och näps mig icke i dine grymhet.
Een psalm van David, om te doen gedenken. O HEERE! straf mij niet in Uw groten toorn, en kastijd mij niet in Uw grimmigheid.
2 Ty din skott äro fastnad i mig, och din hand trycker mig.
Want Uw pijlen zijn in mij gedaald, en Uw hand is op mij nedergedaald.
3 Det är intet helbregda på min kropp, för ditt hots skull; och ingen frid är i minom benom, för mina synders skull.
Er is niets geheels in mijn vlees, vanwege Uw gramschap; er is geen vrede in mijn beenderen, vanwege mijn zonde.
4 Ty mina synder gå öfver mitt hufvud; såsom en tung börda äro de mig för svåra vordna.
Want mijn ongerechtigheden gaan over mijn hoofd; als een zware last zijn zij mij te zwaar geworden.
5 Min sår lukta och ruttna, för min galenskaps skull.
Mijn etterbuilen stinken, zij zijn vervuild, vanwege mijn dwaasheid.
6 Jag går krokot och mycket luto; hela dagen går jag sorgse.
Ik ben krom geworden, ik ben uitermate zeer nedergebogen; ik ga den gansen dag in het zwart.
7 Ty mina länder borttorkas med allo, och intet helbregda är på minom kropp.
Want mijn darmen zijn vol van een verachtelijke plage, en er is niets geheels in mijn vlees.
8 Jag är allt för mycket förkrossad och sönderslagen; jag ryter för mins hjertas oros skull.
Ik ben verzwakt, en uitermate zeer verbrijzeld; ik brul van het geruis mijns harten.
9 Herre, för dig är allt mitt begär; och min suckan är dig intet fördold.
HEERE! voor U is al mijn begeerte; en mijn zuchten is voor U niet verborgen.
10 Mitt hjerta bäfvar; min kraft hafver mig förlåtit, och mins ögons ljus är icke när mig.
Mijn hart keert om en om, mijn kracht heeft mij verlaten; en het licht mijner ogen, ook zij zelven zijn niet bij mij.
11 Mine vänner och fränder stå gent mot mig, och se mina plågo, och mine näste träda fast fjerran.
Mijn liefhebbers en mijn vrienden staan van tegenover mijn plage, en mijn nabestaanden staan van verre.
12 Och de der efter mina själ stå, de gildra för mig; och de som mig ondt vilja, rådslå huru de skada göra måga, och gå om med all list.
En die mijn ziel zoeken, leggen mij strikken; en die mijn kwaad zoeken, spreken verdervingen, en zij overdenken den gansen dag listen.
13 Men jag måste vara såsom en döfver, och höra intet; och såsom en dumbe, den sin mun intet upplåter;
Ik daarentegen ben als een dove, ik hoor niet, en als een stomme, die zijn mond niet opendoet.
14 Och måste vara såsom en den der intet hörer, och den der ingen gensvar i sinom mun hafver.
Ja, ik ben als een man, die niet hoort, en in wiens mond geen tegenredenen zijn.
15 Men jag bidar, Herre, efter dig; du, Herre min Gud, varder mig hörandes.
Want op U, HEERE! hoop ik; Gij zult verhoren, HEERE, mijn God!
16 Ty jag tänker, att de ju icke skola glädjas öfver mig; om min fot stapplade, skulle de högeligen berömma sig öfver mig.
Want ik zeide: Dat zij zich toch over mij niet verblijden! Wanneer mijn voet zou wankelen, zo zouden zij zich tegen mij groot maken.
17 Ty jag är gjord till att lida, och min värk är alltid för mig.
Want ik ben tot hinken gereed, en mijn smart is steeds voor mij.
18 Ty jag gör mina missgerning kunnoga, och sörjer för mina synd.
Want ik maak U mijn ongerechtigheid bekend, ik ben bekommerd vanwege mijn zonde.
19 Men mine fiender lefva, och äro mägtige; de mig utan skuld hata, äro store.
Maar mijn vijanden zijn levende, worden machtig; en die mij om valse oorzaken haten, worden groot.
20 Och de mig ondt göra för godt, sätta sig emot mig; derföre, att jag far efter det godt är.
En die kwaad voor goed vergelden, staan mij tegen, omdat ik het goede najaag.
21 Förlåt mig icke, Herre; min Gud, var icke långt ifrå mig.
Verlaat mij niet, o HEERE, mijn God! wees niet verre van mij.
22 Skynda dig till att göra mig bistånd, Herre, min hjelp.
Haast U tot mijn hulp, HEERE, mijn Heil!
