Psaltaren 38
1 En Psalm Davids, till åminnelse. Herre, straffa mig icke i dine vrede, och näps mig icke i dine grymhet.
Van David; bij het herinneringsoffer. Jahweh, tuchtig mij niet in uw toorn, Kastijd mij niet in uw gramschap:
2 Ty din skott äro fastnad i mig, och din hand trycker mig.
Want uw pijlen hebben mij getroffen, Uw hand drukt zwaar op mij neer.
3 Det är intet helbregda på min kropp, för ditt hots skull; och ingen frid är i minom benom, för mina synders skull.
Er is geen gezonde plek aan mijn vlees om uw toorn, Niets gaafs aan mijn gebeente om mijn zonden;
4 Ty mina synder gå öfver mitt hufvud; såsom en tung börda äro de mig för svåra vordna.
Want mijn misdaden stapelen zich op mijn hoofd, En drukken mij neer als een loodzware last.
5 Min sår lukta och ruttna, för min galenskaps skull.
Mijn wonden stinken en dragen Om mijn verdwazing;
6 Jag går krokot och mycket luto; hela dagen går jag sorgse.
Ik ga gebukt en geknakt, Loop heel de dag maar treurend rond.
7 Ty mina länder borttorkas med allo, och intet helbregda är på minom kropp.
Mijn lenden zijn aan alle kanten ontstoken, Geen gezonde plek aan mijn vlees;
8 Jag är allt för mycket förkrossad och sönderslagen; jag ryter för mins hjertas oros skull.
Ik ben uitgeput en gebroken, En snik het uit door het gekerm van mijn hart.
9 Herre, för dig är allt mitt begär; och min suckan är dig intet fördold.
Heer, al mijn jammeren is U bekend, Mijn zuchten voor U niet verborgen;
10 Mitt hjerta bäfvar; min kraft hafver mig förlåtit, och mins ögons ljus är icke när mig.
Wild bonst mijn hart, de kracht ontzinkt mij, Zelfs het licht van mijn ogen is heen.
11 Mine vänner och fränder stå gent mot mig, och se mina plågo, och mine näste träda fast fjerran.
Mijn vrienden en makkers keren zich af om mijn plagen, En mijn verwanten staan op een afstand te spotten;
12 Och de der efter mina själ stå, de gildra för mig; och de som mig ondt vilja, rådslå huru de skada göra måga, och gå om med all list.
Die mijn leven belagen en mijn ongeluk zoeken, Bespreken mijn val, en belasteren mij de hele dag.
13 Men jag måste vara såsom en döfver, och höra intet; och såsom en dumbe, den sin mun intet upplåter;
Maar ik ben als een dove, die het niet hoort, Als een stomme, die zijn mond niet opent,
14 Och måste vara såsom en den der intet hörer, och den der ingen gensvar i sinom mun hafver.
Als een man, die niet luistert, En wiens mond geen antwoord meer weet.
15 Men jag bidar, Herre, efter dig; du, Herre min Gud, varder mig hörandes.
Neen, Jahweh, ik verlaat mij op U: Antwoord Gij, mijn Heer en mijn God;
16 Ty jag tänker, att de ju icke skola glädjas öfver mig; om min fot stapplade, skulle de högeligen berömma sig öfver mig.
Want ik vrees, dat men zich vrolijk over mij maakt, Een grote mond tegen mij zet, nu mijn voeten wankelen.
17 Ty jag är gjord till att lida, och min värk är alltid för mig.
Ja, ieder ogenblik dreig ik te vallen, Mijn ellende staat mij steeds voor de geest;
18 Ty jag gör mina missgerning kunnoga, och sörjer för mina synd.
Want ik moet wel mijn misdaad bekennen, En bekommerd zijn over mijn schuld.
19 Men mine fiender lefva, och äro mägtige; de mig utan skuld hata, äro store.
En machtig zijn ook, die zonder reden mijn vijanden zijn, Talrijk, die mij onverdiend haten,
20 Och de mig ondt göra för godt, sätta sig emot mig; derföre, att jag far efter det godt är.
Die goed vergelden met kwaad, Mij ondanks mijn beste bedoeling bestrijden.
21 Förlåt mig icke, Herre; min Gud, var icke långt ifrå mig.
Jahweh, verlaat mij dus niet; Mijn God, blijf niet verre van mij!
22 Skynda dig till att göra mig bistånd, Herre, min hjelp.
Kom mij spoedig te hulp, Mijn Heer en mijn Heil!
