Psaltaren 38
1 En Psalm Davids, till åminnelse. Herre, straffa mig icke i dine vrede, och näps mig icke i dine grymhet.
Aw Bawipa, kawso doena koeh ni zyi nawh thin tawinaak ing koeh ni phep.
2 Ty din skott äro fastnad i mig, och din hand trycker mig.
Ikawtih, na lakhqi ing ni sun nawh, na kut ing kak khan awh ni nam khak hy.
3 Det är intet helbregda på min kropp, för ditt hots skull; och ingen frid är i minom benom, för mina synders skull.
Nam thin tawinaak ka pum awh sadip na qoe am awm tlaih hy; ka thlawlhnaak awh ka quhkhqi awm a sa am dip voel hy.
4 Ty mina synder gå öfver mitt hufvud; såsom en tung börda äro de mig för svåra vordna.
Ka thlawlhnaak ing ni vyih khoep nawh phyihqih naa tloei hak amyihna ni nam hy.
5 Min sår lukta och ruttna, för min galenskaps skull.
Ka thawlh ka qawnaakkhqi ve thu nawh tyih awm hy.
6 Jag går krokot och mycket luto; hela dagen går jag sorgse.
Nung koep nawh am cei qeet awh balak nyng; khawnghi zung ko doena pla nyng.
7 Ty mina länder borttorkas med allo, och intet helbregda är på minom kropp.
Kam ting kawng plih kang hawh nawh; ka pum awh sadipnaak qoe am awm voel hy.
8 Jag är allt för mycket förkrossad och sönderslagen; jag ryter för mins hjertas oros skull.
Kak tha boeih hqoeng nawh sawp qu plawk hawh nyng; kawlung khuikha doena ko hqoeng nyng.
9 Herre, för dig är allt mitt begär; och min suckan är dig intet fördold.
Aw Bawipa, ik-oeih ka hym ka dawng soepkep na haiawh awng qu pheng nawh; kang konaak awi ve awm thuh thai na am awm hy.
10 Mitt hjerta bäfvar; min kraft hafver mig förlåtit, och mins ögons ljus är icke när mig.
Ka bawng tlai lawp lawp nawh, kak tha am awm voel hy; kamik dainaak awm khum hawh hy.
11 Mine vänner och fränder stå gent mot mig, och se mina plågo, och mine näste träda fast fjerran.
Phoei am lit hqoeng na ka awm dawngawh ka pyikhqi ing ni qee uhy; ka imcengkhqi ingawm ak hla na ni awm ta uhy.
12 Och de der efter mina själ stå, de gildra för mig; och de som mig ondt vilja, rådslå huru de skada göra måga, och gå om med all list.
Ka hqingnaak hqe aham ak suikhqi ing thang ni dun sih uhy, nganbawh peek aham ak caikhqi ing ka seetnaak hly doek khoeih ce kqawn uhy; Khawnghi zung awh qaai kqawnnaak awi doeng ce kqawn uhy.
13 Men jag måste vara såsom en döfver, och höra intet; och såsom en dumbe, den sin mun intet upplåter;
Awi amak za ang hakpang amyihna awm nyng saw; kha amak ang thai awimyh amyihna awm hqoeng nyng;
14 Och måste vara såsom en den der intet hörer, och den der ingen gensvar i sinom mun hafver.
Awi am za thai qoe nawh hlatnaak awi amak kqawn thai qoe amyihna awm nyng.
15 Men jag bidar, Herre, efter dig; du, Herre min Gud, varder mig hörandes.
Aw Bawipa, nang ni ka ni qeh; Aw Bawipa ka Khawsa, namah ing nim hlat kawp ti.
16 Ty jag tänker, att de ju icke skola glädjas öfver mig; om min fot stapplade, skulle de högeligen berömma sig öfver mig.
Kai ingtaw, Cekkhqi ing kaw koeh ni qep sih seitaw kang bah awh kak khan awh koeh zoeksang qu u seh,” ti nyng.
17 Ty jag är gjord till att lida, och min värk är alltid för mig.
Ikawtih, tlu tawm ca nawh, ka tlawhnaak ing amni hlah qoe hy.
18 Ty jag gör mina missgerning kunnoga, och sörjer för mina synd.
Ka sai thawlhnaak ce kqawn nyng; ka thawlhnaak ing kyinaak ni pehy.
19 Men mine fiender lefva, och äro mägtige; de mig utan skuld hata, äro store.
Tha ak awm ka qaalkhqi kqeng soeih uhy; ikaw am mai awh anik sawhnaak thlangkhqi khawzah ni.
20 Och de mig ondt göra för godt, sätta sig emot mig; derföre, att jag far efter det godt är.
Ka leeknaak ce seetnaak ing anik thungkhqi ing ak leek ik-oeih ka hquut awh ak che na nik kqawn uhy.
21 Förlåt mig icke, Herre; min Gud, var icke långt ifrå mig.
Aw Bawipa, nang ing koeh ni hlah hyt; Aw ka Khawsa, ak hla na koeh ni awm taak.
22 Skynda dig till att göra mig bistånd, Herre, min hjelp.
Ka Bawipa ingkaw ka hulkung, kai hul aham ang tawnna law lah.
