Psaltaren 38
1 En Psalm Davids, till åminnelse. Herre, straffa mig icke i dine vrede, och näps mig icke i dine grymhet.
David kah ngaidamnah Tingtoenglung Aw BOEIPA, na thinhul neh kai n'tluung boel lamtah na kosi neh kai n'toel boeh.
2 Ty din skott äro fastnad i mig, och din hand trycker mig.
Na thaltang loh kai dongah sap ha tlaeh tih na kut loh kai n'nan.
3 Det är intet helbregda på min kropp, för ditt hots skull; och ingen frid är i minom benom, för mina synders skull.
Nang kah kosi dongah ka pum he hlang la om voelpawh. Ka tholh dongah ka rhuh a sading pawh.
4 Ty mina synder gå öfver mitt hufvud; såsom en tung börda äro de mig för svåra vordna.
Kai kathaesainah loh ka lu hang khuk tih, kai ham hnophueih bangla a rhih loh n'nan.
5 Min sår lukta och ruttna, för min galenskaps skull.
Ka anglat dongah, ka boengha rhong tih rhim coeng.
6 Jag går krokot och mycket luto; hela dagen går jag sorgse.
Ka ngam paihaeh tangkik hil khohnin yungah kopang neh ka van.
7 Ty mina länder borttorkas med allo, och intet helbregda är på minom kropp.
Ka uen khaw boeih duih tih, ka pum he hlang la om voelpaawh.
8 Jag är allt för mycket förkrossad och sönderslagen; jag ryter för mins hjertas oros skull.
Ka lungmit tih ka paep dongah, lungbuei phoenanah neh mat ka kawk.
9 Herre, för dig är allt mitt begär; och min suckan är dig intet fördold.
Ka ngaihlihnah boeih he, ka Boeipa namah taengah ka hal tih, ka hueinah he namah taeng lamloh a thuh moenih.
10 Mitt hjerta bäfvar; min kraft hafver mig förlåtit, och mins ögons ljus är icke när mig.
Ka lungbuei a thimpom tih ka thadueng hnoeng. Te dongah ka mik khaw tueng pawh.
11 Mine vänner och fränder stå gent mot mig, och se mina plågo, och mine näste träda fast fjerran.
Ka tlohtat dongah ka lungnah ka paya rhoek loh saisai m'pai tak tih ka huiko khaw a hla lam ni a pai uh coeng.
12 Och de der efter mina själ stå, de gildra för mig; och de som mig ondt vilja, rådslå huru de skada göra måga, och gå om med all list.
Ka hinglu aka mae rhoek loh n'hlaeh tih, kai yoethae puei ham aka tlap rhoek loh a talnah te a thui uh. Te dongah hlangthai palat rhoek loh hnin at puet n'taeng uh.
13 Men jag måste vara såsom en döfver, och höra intet; och såsom en dumbe, den sin mun intet upplåter;
Tedae kai tah hnapang bangla ka ya voelpawt tih olmueh loh a ka a ang pawt bangla ka om.
14 Och måste vara såsom en den der intet hörer, och den der ingen gensvar i sinom mun hafver.
Te dongah aka ya thai pawt tih a ka ah toelthamnah aka om pawt hlang bangla ka om.
15 Men jag bidar, Herre, efter dig; du, Herre min Gud, varder mig hörandes.
BOEIPA nang dongah ka hangdang tih nang loh nan doo bitni ka Boeipa ka Pathen aw
16 Ty jag tänker, att de ju icke skola glädjas öfver mig; om min fot stapplade, skulle de högeligen berömma sig öfver mig.
Te dongah, “Ka kho he a paloe vaengah kai n'kohah thil uh tih kai soah pomsang uh ve,” ka ti.
17 Ty jag är gjord till att lida, och min värk är alltid för mig.
Cungdonah ham ka tawn uh tih ka nganboh loh kamah taengah om taitu.
18 Ty jag gör mina missgerning kunnoga, och sörjer för mina synd.
Te dongah kai kathaesainah te ka doek. Kamah kah tholhnah dongah ka mawn.
19 Men mine fiender lefva, och äro mägtige; de mig utan skuld hata, äro store.
Tedae ka thunkha rhoek kah hingnah tah ting tih a honghi dongah ka lunguet loh pungtai.
20 Och de mig ondt göra för godt, sätta sig emot mig; derföre, att jag far efter det godt är.
Te dongah a then te a thae neh aka thuung rhoek loh kai n'khingkhoek vaengah a then te kamah loh ka vai rhoela ka vai.
21 Förlåt mig icke, Herre; min Gud, var icke långt ifrå mig.
Ka BOEIPA Pathen aw, kai n'hno boel lamtah kai taeng lamkah n'lakhla tak boeh.
22 Skynda dig till att göra mig bistånd, Herre, min hjelp.
Kai bomkung la ha tawn uh laeh ka loeihnah Boeipa.
