Psaltaren 38
1 En Psalm Davids, till åminnelse. Herre, straffa mig icke i dine vrede, och näps mig icke i dine grymhet.
Hina Gode! Dia ougiba: le, nama se bidi mae ima!
2 Ty din skott äro fastnad i mig, och din hand trycker mig.
Di da na Dia dadi amoga fa: ginisi, amola na fane sanasi.
3 Det är intet helbregda på min kropp, för ditt hots skull; och ingen frid är i minom benom, för mina synders skull.
Dia da nama ougiba: le, na se baligili nabala. Na wadela: i hou hamobeba: le, na da: i huluane da olo bagade madelasa.
4 Ty mina synder gå öfver mitt hufvud; såsom en tung börda äro de mig för svåra vordna.
Na da nina: wadela: i hamonana fedege agoane hano heda: i amoga gela daha. Na wadela: i hou da fedege agoane, liligi bagadedafa aguni masunu hamedei agoai ba: sa.
5 Min sår lukta och ruttna, för min galenskaps skull.
Bai na da gagaoule hamobeba: le, na aiya da dasale gahasa.
6 Jag går krokot och mycket luto; hela dagen går jag sorgse.
Na da se nabawane beguduli, gala: la sa: i. Na da hahabe asili daeya, mae fisili, dinana.
7 Ty mina länder borttorkas med allo, och intet helbregda är på minom kropp.
Na da asugiba: le, da: i goaeasa. Amola na da bogomu gadenei ba: sa.
8 Jag är allt för mycket förkrossad och sönderslagen; jag ryter för mins hjertas oros skull.
Na da gasa hamedene, dafawane gala: la sa: i. Na da da: i dioi, amola se nababeba: le gayasa.
9 Herre, för dig är allt mitt begär; och min suckan är dig intet fördold.
Hina Gode! Na hanai amo Dia dawa: ! Na gayabe huluane Dia naba!
10 Mitt hjerta bäfvar; min kraft hafver mig förlåtit, och mins ögons ljus är icke när mig.
Na habe da ha: ha: sa, amola na gasa da asi dagoi. Na si da mobi sa: i dagoi.
11 Mine vänner och fränder stå gent mot mig, och se mina plågo, och mine näste träda fast fjerran.
Na da aiya bagohame madelaiba: le, na sama amola na na: iyado fi dunu ilia da nama hame gadenena maha. Na sosogodafa amolalia na hagasa.
12 Och de der efter mina själ stå, de gildra för mig; och de som mig ondt vilja, rådslå huru de skada göra måga, och gå om med all list.
Dunu da na medole legemusa: dawa: be, ilia da na sa: ima: ne sanenisa. Amola dunu da nama se ima: ne dawa: be, ilia da na wadela: lesimusa: magagisa. Ilia da na wadela: lesimusa: sia: fane ilegesu hou hame yolesisa.
13 Men jag måste vara såsom en döfver, och höra intet; och såsom en dumbe, den sin mun intet upplåter;
Na da ge ga: i dunu defele, hame naba. Amola na da sia: hamedei dunu agoane, hame sia: da.
14 Och måste vara såsom en den der intet hörer, och den der ingen gensvar i sinom mun hafver.
Na da ge ga: iba: le, dabe adole imunu hamedei dunu agoai gala.
15 Men jag bidar, Herre, efter dig; du, Herre min Gud, varder mig hörandes.
Hina Gode, na da dima dafawaneyale dawa: sa, amola Di da na Hina Godeba: le, nama dabe adole imunu.
16 Ty jag tänker, att de ju icke skola glädjas öfver mig; om min fot stapplade, skulle de högeligen berömma sig öfver mig.
Na da se nabasu baligilidafa nababeba: le, nama ha lai dunu da na mae habosesema: ma. Ilia da na dafai hou ba: beba: le, Dia mae habosesele sia: ma: ma!
17 Ty jag är gjord till att lida, och min värk är alltid för mig.
Na da maedafa fisili, se naba. Amola na da dafamu gadenei ba: sa.
18 Ty jag gör mina missgerning kunnoga, och sörjer för mina synd.
Na da na wadela: i hou sisane fofada: sa. Be na da amo dawa: beba: le, bagadewane beda: sa.
19 Men mine fiender lefva, och äro mägtige; de mig utan skuld hata, äro store.
Na ha lai dunu da dagumui noga: i amola gasa fi gala. Nama ha lai dunu bagohame da nama bai hamedene, higale ba: sa.
20 Och de mig ondt göra för godt, sätta sig emot mig; derföre, att jag far efter det godt är.
Dunu amo da noga: le hamobe dunuma wadela: i dabe iaha, ilia da na higale ba: sa. Bai na da moloi hou amoga hamomusa: , logo hogobeba: le.
21 Förlåt mig icke, Herre; min Gud, var icke långt ifrå mig.
Hina Gode! Dia na mae fisiagama! Na Gode! Nama gasigale mae aligima!
22 Skynda dig till att göra mig bistånd, Herre, min hjelp.
Hina Gode! Na Gaga: sudafa! Wahadafa, na fidima!
