Psaltaren 37

1 En Psalm Davids. Harmas icke öfver de onda; var icke nitisk öfver de ogerningsmän.

2 Ty såsom gräs varda de snart afhuggne, och såsom gröna örter skola de förvissna.

3 Haf hopp till Herran, och gör det godt är; blif i landet, och föd dig redeliga.

4 Haf dina lust i Herranom; han skall gifva dig hvad ditt hjerta önskar.

5 Befalla Herranom din väg, och hoppas uppå honom; han skall väl görat;

6 Och skall frambära dina rättfärdighet såsom ett ljus, och din rätt såsom en middag.

7 Förbida Herran, och vänt efter honom. Harmas icke öfver den, hvilkom all ting, efter hans vilja, lyckosamliga framgå.

8 Håll tillbaka af vrede, och öfvergif grymhet; blif icke vred, så att du ock illa gör.

9 Ty de onda skola utrotade varda; men de, som vänta efter Herran, skola ärfva landet.

10 Det är ännu en liten tid, så är den ogudaktige intet mer; och när du efter hans rum ser, skall han borto vara.

11 Men de elände skola ärfva landet, och lust hafva i storom frid.

12 Den ogudaktige trugar den rättfärdiga, och biter sina tänder tillsamman öfver honom.

13 Men Herren ler åt honom; ty han ser att hans dag kommer.

14 De ogudaktige draga ut svärdet, och bända sin båga, att de skola fälla den elända och fattiga, och slagta de fromma.

15 Men deras svärd skall gå in i deras hjerta, och deras båge skall sönderbrista.

16 Det litsla, som en rättfärdig hafver, är bättre än många ogudaktigas stora håfvor.

17 Ty de ogudaktigas arm skall sönderbrytas; men Herren håller de rättfärdiga vid magt.

18 Herren känner de frommas dagar, och deras gods skall blifva evinnerliga.

19 De skola icke på skam komma i den onda tiden, och i hårdom årom skola de nog hafva.

20 Ty de ogudaktige skola förgås; och Herrans fiender, om de än vore såsom en kostelig äng, skola de likväl försvinna, såsom en rök försvinner.

21 Den ogudaktige borgar, och betalar intet; men den rättfärdige är barmhertig och mild.

22 Ty hans välsignade ärfva landet; men hans förbannade varda utrotade.

23 Af Herranom varder sådana mans gång främjad, och han hafver lust till hans väg.

24 Om han faller, varder han ej bortkastad; ty Herren håller honom vid handen.

25 Jag hafver ung varit, och är gammal vorden, och hafver ännu aldrig sett den rättfärdiga förlåten, eller hans säd efter bröd gå.

26 Han är alltid barmhertig, och lånar gerna; och hans säd skall välsignad varda.

27 Låt af det onda, och gör det goda, och blif i evig tid.

28 Ty Herren älskar rätten, och öfvergifver icke sina heliga; evinnerliga varda de bevarade; men de ogudaktigas säd skall utrotad varda.

29 De rättfärdige ärfva landet, och blifva derinne evinnerliga.

30 Dens rättfärdigas mun talar vishet, och hans tunga lärer rätten.

31 Hans Guds lag är i hans hjerta; hans steg slinta icke.

32 Den ogudaktige vaktar uppå den rättfärdiga, och aktar dräpa honom.

33 Men Herren låter honom icke uti hans händer, och fördömer honom icke, då han dömd varder.

34 Förbida Herran, och håll hans väg, så skall han upphöja dig, så att du skall ärfva landet. Du skall se, att de ogudaktige utrotade varda.

35 Jag hafver sett en ogudaktig, den var fast väldig, och utbredde sig, och grönskades såsom ett laurbärsträ.

36 Då man gick der framom, si, så var han borto; jag frågade efter honom, då vardt han ingenstäds funnen.

37 Blif from, och håll dig rätt; ty slikom skall det på sistone väl gå.

38 Men de öfverträdare skola tillsammans förgås, och de ogudaktige på sistone utrotade varda.

39 Men Herren hjelper de rättfärdiga; han är deras starkhet i nöd;

40 Och Herren skall vara dem biståndig, och hjelpa dem; han skall undsätta dem ifrå de ogudaktiga, och frälsa dem; ty de trösta uppå honom.