< Psaltaren 37 >

1 En Psalm Davids. Harmas icke öfver de onda; var icke nitisk öfver de ogerningsmän.
(Af David.) Græm dig ikke over Ugerningsmænd, misund ikke dem, der gør Uret!
2 Ty såsom gräs varda de snart afhuggne, och såsom gröna örter skola de förvissna.
Thi hastigt svides de af som Græsset, visner som det friske Grønne.
3 Haf hopp till Herran, och gör det godt är; blif i landet, och föd dig redeliga.
Stol på HERREN og gør det gode, bo i Landet og læg Vind på Troskab,
4 Haf dina lust i Herranom; han skall gifva dig hvad ditt hjerta önskar.
da skal du have din Fryd i HERREN, og han skal give dig, hvad dit Hjerte attrår.
5 Befalla Herranom din väg, och hoppas uppå honom; han skall väl görat;
Vælt din Vej på HERREN, stol på ham, så griber han ind
6 Och skall frambära dina rättfärdighet såsom ett ljus, och din rätt såsom en middag.
og fører din Retfærdighed frem som Lyset, din Ret som den klare Dag.
7 Förbida Herran, och vänt efter honom. Harmas icke öfver den, hvilkom all ting, efter hans vilja, lyckosamliga framgå.
Vær stille for HERREN og bi på ham, græm dig ej over den, der har Held, over den, der farer med Rænker.
8 Håll tillbaka af vrede, och öfvergif grymhet; blif icke vred, så att du ock illa gör.
Tæm din Harme, lad Vreden fare, græm dig ikke, det volder kun Harm.
9 Ty de onda skola utrotade varda; men de, som vänta efter Herran, skola ärfva landet.
Thi Ugerningsmænd skal ryddes ud, men de, der bier på HERREN, skal arve Landet.
10 Det är ännu en liten tid, så är den ogudaktige intet mer; och när du efter hans rum ser, skall han borto vara.
En liden Stund, og den gudløse er ikke mere; ser du hen til hans Sted, så er han der ikke.
11 Men de elände skola ärfva landet, och lust hafva i storom frid.
Men de sagtmodige skal arve Landet, de fryder sig ved megen Fred.
12 Den ogudaktige trugar den rättfärdiga, och biter sina tänder tillsamman öfver honom.
Den gudløse vil den retfærdige ilde og skærer Tænder imod ham;
13 Men Herren ler åt honom; ty han ser att hans dag kommer.
men Herren, han ler ad ham, thi han ser hans Time komme.
14 De ogudaktige draga ut svärdet, och bända sin båga, att de skola fälla den elända och fattiga, och slagta de fromma.
De gudløse drager Sværdet og spænder Buen for at fælde arm og fattig, for at nedslagte dem, der vandrer ret;
15 Men deras svärd skall gå in i deras hjerta, och deras båge skall sönderbrista.
men Sværdet rammer dem selv i Hjertet, og Buerne brydes sønder og sammen.
16 Det litsla, som en rättfärdig hafver, är bättre än många ogudaktigas stora håfvor.
Det lidt, en retfærdig har, er bedre end mange gudløses Rigdom;
17 Ty de ogudaktigas arm skall sönderbrytas; men Herren håller de rättfärdiga vid magt.
thi de gudløses Arme skal brydes, men HERREN støtter de retfærdige;
18 Herren känner de frommas dagar, och deras gods skall blifva evinnerliga.
HERREN kender de uskyldiges Dage, deres Arvelod bliver evindelig;
19 De skola icke på skam komma i den onda tiden, och i hårdom årom skola de nog hafva.
de beskæmmes ikke i onde Tider, de mættes i Hungerens Dage.
20 Ty de ogudaktige skola förgås; och Herrans fiender, om de än vore såsom en kostelig äng, skola de likväl försvinna, såsom en rök försvinner.
Thi de gudløse går til Grunde, som Engenes Pragt er HERRENs Fjender, de svinder, de svinder som Røg.
21 Den ogudaktige borgar, och betalar intet; men den rättfärdige är barmhertig och mild.
Den gudløse låner og bliver i Gælden, den retfærdige ynkes og giver;
22 Ty hans välsignade ärfva landet; men hans förbannade varda utrotade.
de, han velsigner, skal arve Landet, de, han forbander, udryddes.
23 Af Herranom varder sådana mans gång främjad, och han hafver lust till hans väg.
Af HERREN stadfæstes Mandens Skridt, når han har Behag i hans Vej;
24 Om han faller, varder han ej bortkastad; ty Herren håller honom vid handen.
om end han snubler, falder han ikke, thi HERREN støtter hans Hånd.
25 Jag hafver ung varit, och är gammal vorden, och hafver ännu aldrig sett den rättfärdiga förlåten, eller hans säd efter bröd gå.
Ung har jeg været, og nu er jeg gammel, men aldrig så jeg en retfærdig forladt eller hans Afkom tigge sit Brød;
26 Han är alltid barmhertig, och lånar gerna; och hans säd skall välsignad varda.
han ynkes altid og låner ud, og hans Afkom er til Velsignelse.
27 Låt af det onda, och gör det goda, och blif i evig tid.
Vig fra ondt og øv godt, så bliver du boende evindelig;
28 Ty Herren älskar rätten, och öfvergifver icke sina heliga; evinnerliga varda de bevarade; men de ogudaktigas säd skall utrotad varda.
thi HERREN elsker Ret og svigter ej sine fromme. De onde udslettes for evigt, de gudløses Afkom udryddes;
29 De rättfärdige ärfva landet, och blifva derinne evinnerliga.
de retfærdige arver Landet og skal bo der til evig Tid.
30 Dens rättfärdigas mun talar vishet, och hans tunga lärer rätten.
Den retfærdiges Mund taler Visdom; hans Tunge siger, hvad ret er;
31 Hans Guds lag är i hans hjerta; hans steg slinta icke.
sin Guds Lov har han i Hjertet, ikke vakler hans Skridt.
32 Den ogudaktige vaktar uppå den rättfärdiga, och aktar dräpa honom.
Den gudløse lurer på den retfærdige og står ham efter Livet,
33 Men Herren låter honom icke uti hans händer, och fördömer honom icke, då han dömd varder.
men, HERREN giver ham ej i hans Hånd og lader ham ikke dømmes for Retten.
34 Förbida Herran, och håll hans väg, så skall han upphöja dig, så att du skall ärfva landet. Du skall se, att de ogudaktige utrotade varda.
Bi på HERREN og bliv på hans Vej, så skal han ophøje dig til at arve Landet; du skal skue de gudløses Undergang.
35 Jag hafver sett en ogudaktig, den var fast väldig, och utbredde sig, och grönskades såsom ett laurbärsträ.
Jeg har set en gudløs trodse, bryste sig som en Libanons Ceder
36 Då man gick der framom, si, så var han borto; jag frågade efter honom, då vardt han ingenstäds funnen.
men se, da jeg gik der forbi, var han borte; da jeg søgte ham, fandtes han ikke.
37 Blif from, och håll dig rätt; ty slikom skall det på sistone väl gå.
Vogt på Uskyld, læg Vind på Oprigtighed, thi Fredens Mand har en Fremtid;
38 Men de öfverträdare skola tillsammans förgås, och de ogudaktige på sistone utrotade varda.
men Overtræderne udryddes til Hobe, de gudløses Fremtid går tabt.
39 Men Herren hjelper de rättfärdiga; han är deras starkhet i nöd;
De retfærdiges Frelse kommer fra HERREN, deres Tilflugt i Nødens Stund;
40 Och Herren skall vara dem biståndig, och hjelpa dem; han skall undsätta dem ifrå de ogudaktiga, och frälsa dem; ty de trösta uppå honom.
HERREN hjælper og frier dem, fra de gudløse frier og frelser han dem; thi hos ham har de søgt deres Tilflugt.

< Psaltaren 37 >