Psaltaren 36

1 En Psalm Davids, Herrans tjenares, till att föresjunga. Jag säger i sanningene, att de ogudaktige arge skalkar äro; ty när dem är ingen Gudsfruktan.

Načelniku godbe; pesem hlapca Gospodovega, Davida. Beseda pregrehe krivičnega je v srca mojega globočini: Pred očmi njegovimi ni strahu Božjega.

2 De rosa hvarannan inbördes, att de måga främja sina onda saker, och skämma andra.

Slepí se v svojih očéh, ko doseže krivico svojo, katero naj bi sovražil.

3 All deras lära är skadelig och lögn; de låta ock intet undervisa sig, att de måtte något godt göra;

Besede ust njegovih so prazne in zvijačne; rabiti jenja razum, da bi delal dobro.

4 Utan de tänka till skada på deras säng; och stå faste på den onda vägen, och sky för intet ondt.

Ničemurnost misli v postelji svoji, stopa na pot, ki ni dobra: hudega ne zameta.

5 Herre, din godhet räcker så vidt som himmelen är, och din sanning så vidt som skyarna gå.

Gospod, v nebesih je milost tvoja, zvestoba tvoja noter do gornjih oblakov.

6 Din rättfärdighet står såsom Guds berg, och dine rätter såsom stor djup. Herre, du hjelper både menniskom och fänad.

Pravica tvoja kakor največje gore, sodbe tvoje valovi veliki; ljudî in živali ohranjaš, Gospod.

7 Huru dyr är din godhet, Gud, att menniskors barn tröst hafva under dina vingars skugga!

Kako dražestna je milost tvoja, Bog, ko sinovi človeški pribegajo v senco peróti tvojih.

8 De varda druckne utaf dins hus rika håfvor, och du skänker dem med vällust, såsom med enom ström.

Preobilno se napolnjujejo z obilostjo hiše tvoje, in iz potoka svojih slasti jih napajaš.

9 Ty när dig är en lefvandes källa, och i dino ljuse se vi ljus.

Ker pri tebi je življenja vir, v svetlobi tvoji uživamo svetlobo.

10 Utbred dina godhet öfver dem som känna dig, och dina rättfärdighet öfver de fromma.

Pomóli milost svojo njim, ki te spoznavajo, in pravico svojo pravičnim v srci.

11 Låt mig icke undertrampad varda af de stolta, och de ogudaktigas hand omstörte mig icke;

Ne zadeni me prevzetnega noga, in roka krivičnih naj me ne zapelje, da zaidem.

12 Utan låt de ogerningsmän der falla, att de måga bortdrifne varda, och icke bestå kunna.

Ko padejo hudodelniki, zaženó se tako, da ne morejo vstati.