Psaltaren 36

1 En Psalm Davids, Herrans tjenares, till att föresjunga. Jag säger i sanningene, att de ogudaktige arge skalkar äro; ty när dem är ingen Gudsfruktan.

A prevaricação do impio diz no intimo do seu coração: Não ha temor de Deus perante os seus olhos.

2 De rosa hvarannan inbördes, att de måga främja sina onda saker, och skämma andra.

Porque em seus olhos se lisongeia, até que a sua iniquidade se descubra ser detestavel.

3 All deras lära är skadelig och lögn; de låta ock intet undervisa sig, att de måtte något godt göra;

As palavras da sua bocca são malicia e engano: deixou de entender e de fazer o bem.

4 Utan de tänka till skada på deras säng; och stå faste på den onda vägen, och sky för intet ondt.

Projecta a malicia na sua cama; põe-se no caminho que não é bom: não aborrece o mal

5 Herre, din godhet räcker så vidt som himmelen är, och din sanning så vidt som skyarna gå.

A tua misericordia, Senhor, está nos céus, e a tua fidelidade chega até ás mais excelsas nuvens.

6 Din rättfärdighet står såsom Guds berg, och dine rätter såsom stor djup. Herre, du hjelper både menniskom och fänad.

A tua justiça é como as grandes montanhas; os teus juizos são um grande abysmo; Senhor, tu conservas os homens e os animaes.

7 Huru dyr är din godhet, Gud, att menniskors barn tröst hafva under dina vingars skugga!

Quão preciosa é, ó Deus, a tua benignidade, pelo que os filhos dos homens se abrigam á sombra das tuas azas.

8 De varda druckne utaf dins hus rika håfvor, och du skänker dem med vällust, såsom med enom ström.

Elles se fartarão da gordura da tua casa, e os farás beber da corrente das tuas delicias;

9 Ty när dig är en lefvandes källa, och i dino ljuse se vi ljus.

Porque em ti está o manancial da vida; na tua luz veremos a luz.

10 Utbred dina godhet öfver dem som känna dig, och dina rättfärdighet öfver de fromma.

Estende a tua benignidade sobre os que te conhecem, e a tua justiça sobre os rectos de coração.

11 Låt mig icke undertrampad varda af de stolta, och de ogudaktigas hand omstörte mig icke;

Não venha sobre mim o pé dos soberbos, e não me mova a mão dos impios.

12 Utan låt de ogerningsmän der falla, att de måga bortdrifne varda, och icke bestå kunna.

Ali caem os que obram a iniquidade; cairão, e não se poderão levantar.