< Psaltaren 36 >
1 En Psalm Davids, Herrans tjenares, till att föresjunga. Jag säger i sanningene, att de ogudaktige arge skalkar äro; ty när dem är ingen Gudsfruktan.
Przedniejszemu śpiewakowi pieśń Dawida, sługi Pańskiego. Przewrotność niepobożnego świadczy w sercu mojem: Niemasz bojaźni Bożej przed oczyma jego.
2 De rosa hvarannan inbördes, att de måga främja sina onda saker, och skämma andra.
Bo sobie pobłaża w oczach swoich, aby wykonał nieprawość swoję aż do obmierzenia.
3 All deras lära är skadelig och lögn; de låta ock intet undervisa sig, att de måtte något godt göra;
Słowa ust jego są nieprawość i zdrada; nie chciał rozumieć, aby dobrze czynił.
4 Utan de tänka till skada på deras säng; och stå faste på den onda vägen, och sky för intet ondt.
Nieprawość rozmyśla na łożu swojem, stoi na drodze nie dobrej, a złego się nie waruje.
5 Herre, din godhet räcker så vidt som himmelen är, och din sanning så vidt som skyarna gå.
Panie! miłosierdzie twoje niebios sięga, prawda twoja aż pod obłoki,
6 Din rättfärdighet står såsom Guds berg, och dine rätter såsom stor djup. Herre, du hjelper både menniskom och fänad.
Sprawiedliwość twoja, jako góry najwyższe; sądy twoje, jako przepaść wielka; ludzie i zwierzęta zachowuje, Panie!
7 Huru dyr är din godhet, Gud, att menniskors barn tröst hafva under dina vingars skugga!
Jakoż drogie jest miłosierdzie twoje, Boże! przetoż synowie ludzcy w cieniu skrzydeł twoich ufają.
8 De varda druckne utaf dins hus rika håfvor, och du skänker dem med vällust, såsom med enom ström.
Będą upojeni hojnością domu twego, a strumieniem rozkoszy twoich napoisz ich.
9 Ty när dig är en lefvandes källa, och i dino ljuse se vi ljus.
Albowiem u ciebie jest źródło żywota, a w światłości twojej oglądamy światłość.
10 Utbred dina godhet öfver dem som känna dig, och dina rättfärdighet öfver de fromma.
Rozciągnij miłosierdzie twoje nad tymi, którzy cię znają, a sprawiedliwość twoję nad uprzejmymi sercem.
11 Låt mig icke undertrampad varda af de stolta, och de ogudaktigas hand omstörte mig icke;
Niech nie następuje na mię noga pysznych, a ręka niepobożnych niech mię nie uwodzi.
12 Utan låt de ogerningsmän der falla, att de måga bortdrifne varda, och icke bestå kunna.
Tam, gdzie upadli, którzy czynili nieprawość, porażeni są, i nie mogli powstać.