< Psaltaren 36 >
1 En Psalm Davids, Herrans tjenares, till att föresjunga. Jag säger i sanningene, att de ogudaktige arge skalkar äro; ty när dem är ingen Gudsfruktan.
The transgression of the wicked says within my heart, that there is no fear of God before his eyes.
2 De rosa hvarannan inbördes, att de måga främja sina onda saker, och skämma andra.
For he flatters himself in his own eyes, until his iniquity be found to be hateful.
3 All deras lära är skadelig och lögn; de låta ock intet undervisa sig, att de måtte något godt göra;
The words of his mouth are iniquity and deceit: he has left off to be wise, and to do good.
4 Utan de tänka till skada på deras säng; och stå faste på den onda vägen, och sky för intet ondt.
He devises mischief upon his bed; he sets himself in a way that is not good; he detests not evil.
5 Herre, din godhet räcker så vidt som himmelen är, och din sanning så vidt som skyarna gå.
Your mercy, O LORD, is in the heavens; and your faithfulness reachs unto the clouds.
6 Din rättfärdighet står såsom Guds berg, och dine rätter såsom stor djup. Herre, du hjelper både menniskom och fänad.
Your righteousness is like the great mountains; your judgments are a great deep: O LORD, you preserve man and beast.
7 Huru dyr är din godhet, Gud, att menniskors barn tröst hafva under dina vingars skugga!
How excellent is your loving kindness, O God! therefore the children of men put their trust under the shadow of your wings.
8 De varda druckne utaf dins hus rika håfvor, och du skänker dem med vällust, såsom med enom ström.
They shall be abundantly satisfied with the fatness of your house; and you shall make them drink of the river of your pleasures.
9 Ty när dig är en lefvandes källa, och i dino ljuse se vi ljus.
For with you is the fountain of life: in your light shall we see light.
10 Utbred dina godhet öfver dem som känna dig, och dina rättfärdighet öfver de fromma.
O continue your loving kindness unto them that know you; and your righteousness to the upright in heart.
11 Låt mig icke undertrampad varda af de stolta, och de ogudaktigas hand omstörte mig icke;
Let not the foot of pride come against me, and let not the hand of the wicked remove me.
12 Utan låt de ogerningsmän der falla, att de måga bortdrifne varda, och icke bestå kunna.
There are the workers of iniquity fallen: they are cast down, and shall not be able to rise.