Psaltaren 36

1 En Psalm Davids, Herrans tjenares, till att föresjunga. Jag säger i sanningene, att de ogudaktige arge skalkar äro; ty när dem är ingen Gudsfruktan.

Přednímu z kantorů, služebníka Hospodinova Davida. Převrácenost bezbožníka pojišťuje u vnitřnosti srdce mého, že není žádné bázně Boží před očima jeho.

2 De rosa hvarannan inbördes, att de måga främja sina onda saker, och skämma andra.

Nebo mu ona pochlebuje před očima jeho, aby vykonal nepravost svou až do zošklivení.

3 All deras lära är skadelig och lögn; de låta ock intet undervisa sig, att de måtte något godt göra;

Slova úst jeho jsou nepravá a lstivá, přestal srozumívati, aby dobře činil.

4 Utan de tänka till skada på deras säng; och stå faste på den onda vägen, och sky för intet ondt.

Nepravost smýšlí i na ložci svém, ustavuje se na cestě nedobré, zlého se nevaruje.

5 Herre, din godhet räcker så vidt som himmelen är, och din sanning så vidt som skyarna gå.

Hospodine, až do nebes milosrdenství tvé, pravda tvá až do nejvyšších oblaků.

6 Din rättfärdighet står såsom Guds berg, och dine rätter såsom stor djup. Herre, du hjelper både menniskom och fänad.

Spravedlnost tvá jako nejvyšší hory, soudové tvoji jako hlubokost nesmírná; lidi i hovada sám zachováváš, Hospodine.

7 Huru dyr är din godhet, Gud, att menniskors barn tröst hafva under dina vingars skugga!

Jak převelmi drahé jest milosrdenství tvé, Bože, a protož synové lidští v stínu křídel tvých doufají.

8 De varda druckne utaf dins hus rika håfvor, och du skänker dem med vällust, såsom med enom ström.

Tučností domu tvého rozvlažováni bývají, a potokem rozkoší svých napájíš je.

9 Ty när dig är en lefvandes källa, och i dino ljuse se vi ljus.

Nebo u tebe jest studnice života, a v světle tvém světlo vidíme.

10 Utbred dina godhet öfver dem som känna dig, och dina rättfärdighet öfver de fromma.

Rozprostři milosrdenství své na ty, kteříž tebe znají, a spravedlnost tvou na upřímé srdcem.

11 Låt mig icke undertrampad varda af de stolta, och de ogudaktigas hand omstörte mig icke;

Nechažť nedotírá na mne noha pyšných, a ruka bezbožníků ať mne nezavozuje.

12 Utan låt de ogerningsmän der falla, att de måga bortdrifne varda, och icke bestå kunna.

Tam, kdež padají činitelé nepravosti, poraženi bývají, a nemohou povstati.