Psaltaren 35

1 En Psalm Davids. Herre, trät med dem som med mig träta; strid emot dem som på mig strida.

Oh Señor, sé de mi lado contra los que me juzgan; pelea con aquellos que hacen la guerra contra mí.

2 Tag sköld och spjut, och statt upp till att hjelpa mig.

Toma tu escudo, y dame tu ayuda.

3 Drag fram glafven, och beskydda mig emot mina förföljare. Säg till mina själ: Jag är din hjelp.

Toma tu lanza y retén a mis atacantes; di a mi alma, yo soy tu salvación.

4 Skämme sig, och varde bespottade, alle de som efter mina själ stå; vände tillrygga, och varde till skam, de som mig ondt vilja;

Dejen que sean vencidos y avergonzados quienes intentan tomar mi alma; deja que los que me hacen daño sean rechazados y confundidos.

5 Varde såsom agnar för väder, och Herrans Ängel bortdrifve dem.

Sean como el polvo del grano delante del viento; deja que el ángel del Señor los envíe en vuelo.

6 Deras väg varde mörk och slipper; och Herrans Ängel förfölje dem.

Dejen que su camino sea oscuro y peligroso y él ángel del Señor los persiga.

7 Ty de hafva utan sak ställt mig sin nät till förderf, och hafva utan skuld grafvit mine själ en grop.

Porque sin causa me han preparado una red secretamente, para tomar mi alma.

8 Han varde oförsedt öfverfallen, och hans nät, som han ställt hafver, fånge honom; och han varde deruti öfverfallen.

¡Que la destrucción venga sobre ellos. caigan en su propia trampa! ¡Que caigan en desgracia!

9 Men min själ fröjde sig af Herranom, och vare glad af hans hjelp.

Y mi alma se gozará en el Señor; se alegrará en su salvación.

10 All min ben säge: Herre, ho är din like? du som hjelper den elända ifrå den honom för stark är, och den elända och fattiga ifrå sina röfvare.

Todos mis huesos dirán: Señor, ¿quién como tú? El salvador del pobre de las manos del más fuerte que el, del pobre y necesitado del que toma sus bienes?

11 Der träda vrång vittne fram, och de vittna öfver mig, dess jag intet skyldig är.

Falsos testigos se levantaron: me hicieron preguntas sobre crímenes de los que no tenía conocimiento.

12 De göra mig ondt för godt, att min själ måste vara, såsom hon intet godt gjort hade.

Ellos me devolvieron el mal por bien. perturbando mi alma.

13 Men jag, när de kranke voro, drog en säck uppå; plågade mig med fastande, och bad träget af hjertat.

Pero en cuanto a mí, cuando estaban enfermos, me puse la ropa áspera, de cilicio: ayunaba y estaba triste, y mi oración volvió a mi corazón.

14 Jag höll mig, såsom det hade varit min vän och broder. Jag gick sorgse, såsom den der sörjer om sine moder.

Mi comportamiento fue como si hubiera sido mi amigo o mi hermano: estaba angustiado como alguien cuya madre está muerta.

15 Men de glädja sig öfver min skada, och församla sig; de halte församla sig emot mig oförsedt; de rifva, och hålla intet upp.

Pero ellos se complacieron en mi aflicción, y se juntaron, sí, se juntaron contra mí gentes despreciables, y yo no lo entendía; me despedazaban sin descanso.

16 Med dem, som skrymta och begabba för bukens skull, bita de sina tänder tillsamman öfver mig.

Como lisonjeros, escarnecedores y truhanes, crujieron contra mí sus dientes.

17 Herre, huru länge vill du se häruppå? Fräls dock mina själ ifrå deras buller, och mina ensamma ifrå de unga lejon.

Señor, ¿cuánto tiempo estarás mirando? quita mi alma de su destrucción, mi vida de los leones.

18 Jag vill tacka dig uti den stora församlingene, och ibland mycket folk vill jag prisa dig.

Te alabaré en la gran reunión; Te daré honor entre un pueblo numeroso.

19 Låt dem icke glädja sig öfver mig, som mig utan skäl fiender äro; eller begabba med ögonen, som utan skuld hata mig.

No permitas que se alegren de mí los que sin causa son mis enemigos; no permitas que los que me aborrecen sin causa guiñen el ojo maliciosamente.

20 Ty de akta göra skada, och söka falska saker emot de stilla i landena;

Porque no dicen palabras de paz; en su engaño hacen planes traicioneros contra los mansos.

21 Och gapa med sin mun vidt upp emot mig, och säga: Så, så, det se vi gerna.

Sus bocas se abrieron ampliamente contra mí, y dijeron: ¡Ajá, ajá, nuestros ojos lo han visto!

22 Herre, du ser det, tig icke. Herre, var icke långt borto ifrå mig.

Has visto esto, oh Señor; no calles: Oh Señor, no te alejes de mí.

23 Uppväck dig, och vaka upp till min rätt, och till mina sak, min Gud och Herre.

¡Despierta, oh Señor, muévete! Hazme justicia. mi Dios y mi Señor para defender mi causa.

24 Herre, min Gud, döm mig efter dina rättfärdighet, att de icke skola glädja sig öfver mig.

Sé mi juez, oh Señor mi Dios, en tu justicia; no dejes que se alegren de mí.

25 Låt dem icke säga i sin hjerta: Så, så, det ville vi. Låt dem icke säga: Vi hafve uppsvulgit honom.

¡No digan en sus corazones: lo tenemos! no digan: Acabamos con él.

26 Skämme sig, och till blygd varde, alle de som glädja sig öfver min ofärd. Varde med blygd och skam iklädde de som berömma sig emot mig.

Sean avergonzados y confundidos todos los que se complacen en mis aflicciones. y vengan a la nada; los que se enaltecen contra mí sean cubiertos de vergüenza.

27 Berömme och glädje sig de som mig unna, att jag behåller rätt; och alltid säge: Lofvad vare Herren högeliga, den sinom tjenare godt vill.

Dejen que los que están de mi lado den gritos de alegría; que digan siempre: El Señor sea alabado, porque se complace en la paz de su siervo.

28 Och min tunga skall tala om dine rättfärdighet, och prisa dig dagliga.

Y mi lengua hablará de tu justicia y de tu alabanza todo el día.