Psaltaren 35

1 En Psalm Davids. Herre, trät med dem som med mig träta; strid emot dem som på mig strida.

¡Oh Yavé, contiende con los que contienden contra mí! ¡Pelea contra los que combaten contra mí!

2 Tag sköld och spjut, och statt upp till att hjelpa mig.

¡Echa mano al escudo y al broquel, Y levántate en mi ayuda!

3 Drag fram glafven, och beskydda mig emot mina förföljare. Säg till mina själ: Jag är din hjelp.

Saca la lanza y cierra el paso a mis perseguidores. Dí a mi alma: ¡Yo soy tu Salvación!

4 Skämme sig, och varde bespottade, alle de som efter mina själ stå; vände tillrygga, och varde till skam, de som mig ondt vilja;

Sean avergonzados y confundidos Los que buscan mi vida. Sean vueltos atrás y confundidos Los que traman mi mal.

5 Varde såsom agnar för väder, och Herrans Ängel bortdrifve dem.

Sean como la cáscara de grano arrebatada por el viento, Y acóselos el Ángel de Yavé.

6 Deras väg varde mörk och slipper; och Herrans Ängel förfölje dem.

Sea su camino tenebroso y resbaladizo, Y el Ángel de Yavé los persiga.

7 Ty de hafva utan sak ställt mig sin nät till förderf, och hafva utan skuld grafvit mine själ en grop.

Porque sin causa me tendieron su red, Sin motivo cavaron fosa para mi vida.

8 Han varde oförsedt öfverfallen, och hans nät, som han ställt hafver, fånge honom; och han varde deruti öfverfallen.

Véngale destrucción inesperada. Atrápelo la red que él mismo tendió, Y caiga en ella con igual destrucción.

9 Men min själ fröjde sig af Herranom, och vare glad af hans hjelp.

Mi alma se deleitará en Yavé. Se regocijará en su salvación.

10 All min ben säge: Herre, ho är din like? du som hjelper den elända ifrå den honom för stark är, och den elända och fattiga ifrå sina röfvare.

Todos mis huesos dirán: Oh Yavé, ¿quién como Tú, Que libras al débil del que es demasiado fuerte para él, Y al pobre y menesteroso del que lo despoja?

11 Der träda vrång vittne fram, och de vittna öfver mig, dess jag intet skyldig är.

Se levantan testigos falsos De lo que no sé me preguntan.

12 De göra mig ondt för godt, att min själ måste vara, såsom hon intet godt gjort hade.

Me devuelven mal por bien Para desolación a mi alma.

13 Men jag, när de kranke voro, drog en säck uppå; plågade mig med fastande, och bad träget af hjertat.

Yo en cambio, al estar ellos enfermos, Me vestía de ropa áspera Y afligía mi alma con ayuno, Hasta que mi súplica a favor de ellos me era concedida.

14 Jag höll mig, såsom det hade varit min vän och broder. Jag gick sorgse, såsom den der sörjer om sine moder.

Como por mi amigo o hermano actuaba, Como el que llora por su madre, Afligido me humillaba.

15 Men de glädja sig öfver min skada, och församla sig; de halte församla sig emot mig oförsedt; de rifva, och hålla intet upp.

Pero ellos, en mi adversidad se alegraron, Y se reunieron contra mí. Atacantes se reunieron contra mí, Y yo no lo entendía. Me despedazaban sin cesar.

16 Med dem, som skrymta och begabba för bukens skull, bita de sina tänder tillsamman öfver mig.

Como profanos burladores en las fiestas Rechinaron contra mí sus dientes.

17 Herre, huru länge vill du se häruppå? Fräls dock mina själ ifrå deras buller, och mina ensamma ifrå de unga lejon.

Oh ʼAdonay, ¿hasta cuándo consentirás esto? ¡Libra mi vida de sus destrucciones, Mi única vida de los leones!

18 Jag vill tacka dig uti den stora församlingene, och ibland mycket folk vill jag prisa dig.

Yo te daré gracias en la gran congregación, Te alabaré entre un pueblo numeroso.

19 Låt dem icke glädja sig öfver mig, som mig utan skäl fiender äro; eller begabba med ögonen, som utan skuld hata mig.

No se alegren de mí los que sin causa son mis enemigos, Ni guiñan el ojo los que me aborrecen sin causa.

20 Ty de akta göra skada, och söka falska saker emot de stilla i landena;

Por cuanto no hablan de paz, Sino inventan palabras calumniosas contra los mansos de la tierra.

21 Och gapa med sin mun vidt upp emot mig, och säga: Så, så, det se vi gerna.

Ensanchan su boca contra mí, y dicen:

22 Herre, du ser det, tig icke. Herre, var icke långt borto ifrå mig.

¡Oh Yavé, Tú lo viste! ¡No calles! ¡Oh ʼAdonay, no estés lejos de mí!

23 Uppväck dig, och vaka upp till min rätt, och till mina sak, min Gud och Herre.

¡Despierta y levántate a hacer justicia, ʼElohim mío y ʼAdonay mío!

24 Herre, min Gud, döm mig efter dina rättfärdighet, att de icke skola glädja sig öfver mig.

Júzgame conforme a tu justicia, oh Yavé ʼElohim mío, Que no se alegren ellos de mí.

25 Låt dem icke säga i sin hjerta: Så, så, det ville vi. Låt dem icke säga: Vi hafve uppsvulgit honom.

No digan ellos en su corazón: ¡Ajá, aquí está lo que queríamos! No digan: ¡Lo devoramos!

26 Skämme sig, och till blygd varde, alle de som glädja sig öfver min ofärd. Varde med blygd och skam iklädde de som berömma sig emot mig.

Sean avergonzados y confundidos juntos Los que de mi mal se alegran. Vístanse de vergüenza y deshonor Los que se engrandecen sobre mí.

27 Berömme och glädje sig de som mig unna, att jag behåller rätt; och alltid säge: Lofvad vare Herren högeliga, den sinom tjenare godt vill.

Canten de júbilo y alégrense los que favorecen mi justicia, Y digan continuamente: ¡Engrandecido sea Yavé, Quien se complace en la prosperidad de su esclavo!

28 Och min tunga skall tala om dine rättfärdighet, och prisa dig dagliga.

Mi lengua hablará de tu justicia y de tu alabanza todo el día.